Svårt att rekrytera nya ledamöter till styrelsen och ett påtagligt minskat intresse för föreningens aktiviteter. Det är anledningarna till att Kinda kanals vänner har nått vägs ände.
Håkan Johanson har varit ordförande de senaste sju åren.
– Det är klart att det är med visst vemod att behöva lägga ner en förening, men samtidigt måste vi acceptera att tiderna förändras.
Kinda kanal öppnade i början av 1870-talet och innebar ett rejält uppsving för handeln samtidigt som nya industrier växte fram. Nästan 100 år senare såg läget helt annorlunda ut. På 1960-talet hotades kanalen av nedläggning. Trafiken hade så gott som upphört och det fanns inga idéer för hur kanalen skulle användas.
Därför bildades 1963 föreningen Kinda kanals vänner, med Olle Wahlbeck och dåvarande landshövding Per Eckerberg i spetsen.
Håkan Johanson är stolt över det arbete som föreningen utfört under 60 års tid.
– Jag tror att vi har åstadkommit väldigt mycket av positiva upplevelser av kanalen på många sätt, säger han och fortsätter:
– Det vi har kunnat bidra med är att göra arrangemang på platser på ett sätt och med guidning som man inte får annars.
Föreningen har haft en programverksamhet bestående av föredrag, information, besök på olika platser och har på så sätt lyckats hålla medvetandet om kanalen uppe.
Men det krävs inte ett medlemskap i föreningen, utan sätten att uppleva kanalen på är otaliga, betonar Håkan Johanson.
– Man kan åka runt, äta och vandra. Man kan bo, paddla kanot och allt möjligt.
Som medlem har man dock haft möjlighet att få se delar av kanalen som en "vanlig" människa inte tänker på, poängterar han.
Föreningens syfte var att rädda kanalen och långsiktigt försöka bidra till dess bevarande som både transportled och kulturminnesmärke.
Då, på 1960-talet, var den tillräckligt gammal för att man skulle inse att det här kan vi inte bara låta stå och förfalla, menar Håkan Johanson.
– Sen dess har föreningen arbetat med just dessa frågor. Att skapa opinion, att bidra med information och uppmärksamma kanalens värde.
– Den här kanalen är så fin och värdefull och kommer att få ett stort värde i framtiden. För turism och annat.
Under sina år har Kinda kanals vänner samlat ihop ett kapital som nu överlämnas till Kinda kanal AB, som driver kanalen.
Håkan Johanson vill inte nämna hur mycket pengar det handlar om, men menar att det räcker till en del. Helst ser han att pengarna investeras i Kanalmuseet vid slussvaktarstugan i Brokind. Museet ägs av Kinda Kanal AB, men Kinda kanals vänner har svarat för driften och verksamheten där.
– Vi vill gärna utveckla det museet, göra det bättre och förteckna de föremål som finns där och göra det mer tillgängligt som ett museum. Idag är det mest en samling av föremål som har haft att göra med kanalen och kanalbygget.
Museet kommer alltså att finnas kvar. På ett eller annat sätt.
Ytterst handlar kanalens väl och ve om politiska beslut, menar Håkan Johanson. Det är Kinda kommun, Linköpings kommun samt Region Östergötland som fattar de besluten.
– Vi har haft ett nära samarbete med dem. Pratat, informerat, gjort turer med Kind (M/S Kind, vår anmärkning) varje år på kanalen och då ofta bjudit in några av politikerna. Särskilt de år som det har varit val, när det kommit nya politiker. De behöver få den här genomgången. Det tror jag har varit positivt.
Han menar att det initierat en bred och enig politisk uppfattning att kanalen är något viktigt och bra. Något som måste bevaras.
– Där har vi nog kunnat vara en liten blåslampa.
Samtidigt som föreningen har varit verksamma har turismen fått ett allt större värde, menar han.
– I och med pandemin lärde sig folk att hemestra och upptäcka saker i sin närhet. Sen har kommunerna aktivt arbetat med att sprida information och levandegöra kanalmiljön. Det har säkert bidragit till att många idag känner till kanalen och vilket värde den har.
Håkan Johanson uttrycker inte någon oro för kanalens framtid.
– Jag ser med stor tillförsikt att kanalen kommer att finnas och fortsätta utvecklas. Vem skulle idag komma på idén att lägga ner en kanal om går igenom landskapet? Nej! Den idén måste vara alldeles främmande.