Tomas och Lotta Hellberg framför sina bikupor. Vid högsäsong surrar ungefär 80 000 bin omkring dem. "Jag brukar alltid ta på mig biodlar-outfiten när jag hanterar bina. Man vet aldrig", säger Tomas.
– Tidigare växte det massor med brännässlor här, nu har vi gjort i ordning det till en ängsmark där det växer massor av blommor istället. Här har vi nu sju samhällen, men tanken är att vi under kommande säsong ska ha tolv sammanlagt, säger Tomas Hellberg som har hållit på med biodling till och från sedan 1980-talet.
En fördel när man ska utöka bisamhällena är att man kan ta ett antal ramar och flytta till nästa ställe. Om man ställer alla avläggare i samma bigård så flyger alla bina hem till ursprungskupan. De går på drottningens feromoner och därför bör man ha ett par kilometer mellan samhällena.
– Jag har alltid varit intresserad av naturen, och en kompis pappa höll på med bin. Jag blev väldigt intresserad och fick göra min utbildning hos honom, utanför Åtvidaberg. Han var inne på något som kallas för "sorthonung".
Honung smakar olika beroende på vilken nektar som bina samlat in. Lotta Hellbergs favorit är lingonhonung. "Den är lite syrlig", berättar hon.
Långt in på 80-talet skickade alla biodlare sin honung till Mantorp och där blandades honungen. Kompisens pappa var en innovatör, menar Tomas Hellberg. Han skilde på till exempel honung från försommaren och sensommaren.
– Om man är duktig kan man vara ännu mer specifik, så att man får till exempel maskroshonung eller ljunghonung eller lindhonung. Minst 50 procent ska vara från en specifik blomma. Jag håller på att utveckla det. Det blir en enorm skillnad i smak, konsistens och färg, säger Tomas.
Lotta och Tomas Hellberg tänker också börja tillverka bivaxdukar. "Det måste vara bomull i dem, det har jag lärt mig", säger Lotta.
– Min favorit är lingonhonung som jag smakade när vi var på en honungsprovning, säger hans hustru Lotta Hellberg.
När man slungar honungen är den rinnande. När man sedan har fyllt upp den i kärl måste man röra varje dag för att slå sönder kristallerna som bildas, vilket tar olika tid beroende på nektar.
Tomas Hellberg visar upp en vaxplatta.
– Ljunghonung är svår att slunga, den är som gelé, säger Tomas.
Tomas och Lotta berättar att intresset för biodling ökar. Det handlar dels om att man vill stötta närproducerat, och dels att man vill stötta själva pollineringen.
– Förutom honung så får man vax och pollen. Och pollen är folk intresserade av, det innehåller i princip alla vitaminer och mineraler och enzymer från bina själva, säger Tomas.
Tomas och Lotta Hellberg i det de kallar "slungrummet". Här slungas honungen, vaxet smälts och pollen sorteras.
– Vax tycker jag är väldigt roligt att jobba med. Vi kallar det för "molijox", säger Lotta och skrattar.
Tomas är på väg att starta eget som biodlare, och kommer också att hålla kurser i biodling. De kommer att vara olika teman, men det övergripande kommer att vara "Året i bigården".
Hur ser ett år i bigården ut?
– Det börjar nu i slutet av februari. Då tittar man om bina lever och rensar botten. För alla bin överlever inte, så är det. I april börjar drottningen lägga ägg, och då krävs det massor med foder. Då kan man behöva stödfodra dem. Om man vill dela på samhällen så är det dags att göra det i maj. Som biodlare vill man förhindra svärmning, och då är avläggare bra. Första veckan i juni är det dags för slungning. I slutet av augusti tar man sista skörden och ersätter det med sockerlösning. Sedan vintrar man in bina och låter dem vara. Lite tillsyn då och då bara.
Tomas Hellberg tittar till bina. "Kylan är inga problem, kupan håller alltid 30 grader. Däremot får det inte bli fuktigt, så kupan måste ha bra ventilation", berättar han.
Medan bina ligger i dvala passar biodlaren på att tillverka ramar, sätta tråd emellan och smälta på en tunn vaxkaka som bina sedan bygger ut. Detta görs i det som paret kallar "slungrummet", och de är extra stolta över sin hjulslunga. Den slungar horisontalt och tar tolv ramar samtidigt. Denna typ av slunga tillverkas inte längre.
– Men en del av min affärsidé är att börja tillverka dem igen, för de är så himla bra!