28-åriga Ronja, som bor vid gruppbostaden på Sjögatan i Kisa, har bland annat celebral pares och epilepsi. Detta gör att hon inte kan tala eller förflytta sig på egen hand. När vi träffas utanför hennes hem en solig vårdag i mitten av april berättar hennes mor Marita Andersson att Ronja dessutom, i coronapandemin, tillhör riskgrupperna. Luftvägsinfektioner är en vanlig konsekvens när hon blir förkyld.
– Om hon väl skulle bli sjuk kan hon inte beredas plats på en intensivvårdsavdelning då hon inte är mottaglig för den vård som man får när man ligger i en respirator. Det är det besked jag har fått från läkare på vårdcentralen, fortsätter Marita.
I takt med att allt fler i samhället nu erbjuds vaccin, numera de som är 60 år och äldre, har Marita Andersson börjat att ifrågasätta varför hennes dotter ännu inte har vaccinerats. Hon beskriver ett händelseförlopp där hon, när hon har sökt svar, inte fått några tydliga besked.
– Det känns verkligen som att den här gruppen i samhället har fallit mellan stolarna. Svaret jag hela tiden har fått är att hon inte får något vaccin på grund av sin ålder – utsattheten verkar inte vara något som man tar hänsyn till. I min värld borde Ronja, alla andra inom LSS-verksamheten och personalen ha prioriterats betydligt tidigare, menar Marita Andersson och fortsätter:
– Hur kan den här gruppen inte redan ha fått vaccinet? Jag tror att det finns massor av människor som skulle ge bort sin vaccinspruta om de visste att det fanns unga med handikapp som har blivit utan.
Enligt Folkhälsomyndighetens (FHM) nationella riktlinjer ingår brukare och personal inom LSS-verksamheten i prioriteringsgrupp två – den grupp som nu är i fokus. I den första prio-gruppen återfinns bland andra personal och brukare inom äldreboenden, hemtjänsten och hemsjukvården. Trots allt var planen att Ronja Karlsson, och andra med hennes livssituation, redan skulle ha fått en första vaccindos. När Astra Zeneca-vaccinet blåstes av ändrades nämligen prioriteringsordningen där FHM förordade att regionerna utgick från ålder.
Suzana Yelvington, medicinsk ansvarig sjuksköterska i Kinda kommun, berättar att vaccineringen inom LSS:en därför pausades.
– På regional nivå togs det den 19 mars beslut att pausa vaccineringen för vård- och omsorg. Vi hade vaccineringen inom LSS-verksamheten färdigplanerad vid tillfället med ett datum då hemsjukvårdens sjuksköterskor skulle genomföra vaccineringen på våra tre gruppbostäder. De brukare som bor i ordinärt boende hänvisades till vårdcentralen, berättar Yelvington och fortsätter:
– Tyvärr är det här, och även prioriteringsordningen, ett nationellt beslut och ingenting som vi här på kommunen kan påverka. Vi samverkar med regionen och följer strikt den prioriteringsordning som vi får till oss.
Tycker du också att LSS:en borde ha prioriterats högre?
– Jag förstår dem fullständig och kan hålla med. Det är en utsatt grupp och många har underliggande sjukdomar. Själv är jag bedrövad över att vaccineringen pausades och att det inte fanns tillgång till annat vaccin, svarar Yelvington.
Enligt Marita Andersson är det dock andra brukare inom LSS:en som trots förändringarna ändå har fått ett vaccin.
– Tillsammans med vårdcentralen hade vi, innan pausningen, hunnit att skicka ut ett brev till alla LSS-brukare i ordinärt boende. Flera hann att boka en tid som man inte hann eller lyckades att avboka. När brukarna sedan kom till vårdcentralen skickades de inte hem utan de fick sitt vaccin, även om de var yngre och utan större underliggande sjukdomar, förklarar Yelvington.
Region Östergötland beslutade under vecka 15 att återuppta vaccineringen inom vård- och omsorg. Därmed planerar Kinda kommun att under vecka 17 genomföra vaccineringen på LSS-verksamhetens gruppbostäder. Exakt vilken dag är ännu inte spikat.
– Det känns riktigt bra att regionen fattade det beslutet, konstaterar Yelvington.
Marita Andersson är såklart glad över att vaccinet är på gång men ändå kritisk till att man, på lokal nivå, inte kan prioritera annorlunda.
– Är det så här i hela Sverige? Ronja har inte kunnat att gå till sitt jobb som vanligt, blivit ännu mer isolerad och gråtit för att hon inte har kunnat träffa sina systrar. Hon har påverkats jättemycket – trots att det har funnits vaccin, konstaterar Marita.