"Vi har en sanerings- och utbyggndasplan som sträcker sig till år 2030. Det är den vi försöker följa, men det som påverkar oss är exploatering, nybyggnation", säger VA-chef Håken Eng om arbetet med att för förnya (sanera) ledningsnätet.
I veckan uppstod en vattenläcka i Rimforsa där 17 hushåll blev utan vatten en tid. Några veckor tidigare hade man efter månader av sökandet hittat en läcka i Kisa. Det här är bara två exempel som visar att vattenledningar inte håller för evigt. Kinda kommun har tagit fram både VA-plan och VA-policy för hur man bland annat ska framtidssäkra dricksvattenförsörjningen för invånarna.
– Vi har ju samma problem som alla andra kommuner i Sverige, just det här med förnyelsetakt av ledningsnät, säger Håkan Eng, VA-chef i Kinda.
Målet är en förnyelsetakt för ledningsnätet på under 200 år. Det innebär att man i genomsnitt behöver byta ut åtminstone 0,5 procent av den totala ledningslängden varje år för att nå målet. Samtidigt sker en utbyggnad av nätet till nya områden. Det är häri dilemmat ligger om man är VA-chef.
– Nu har vi varit i en expansiv fas kan man säga de sista åren. Utbyggnaden och exploateringen av nya områden påverkar ju också förnyelsetakten givetvis. Så även om man vill sätta av pengar för förnyelsetakten så är det resurserna som blir bristvaran, både personella resurser och maskiner, säger Håkan Eng.
I Kinda har det de senaste åren handlat om nya områden i Rimforsa och Horn som tagit resurser från förnyelsearbetet. Men en plan för renoveringar finns likväl. Närmast i "pipen" för i år är bland annat ett arbete vid Mjällerum där 70 meter rör ska renoveras, och ett på Västra vägen i Kisa på ytterligare 50 meter. Än så länge har man dock långt kvar till målet för förnyelsetakten – förra året låg den på 1 956 år.
– Vi låg skapligt på rätt väg, men förra året var sämre. Vi fick en vakans och det slår hårt när vi är en liten organisation.
År 2020 låg förnyelsetakten på 518 år, alltså betydligt bättre än i fjol. Ändå är det mer än dubbelt så högt som de 200 år man siktar på. För att nå dit krävs just mer personal, något som Håkan Eng tror kommer att bli allt svårare att hitta.
– Just vad gäller rör och ledningsdragning, alltså markarbete, så tror jag att det i framtiden kommer att vara en utmaning. Det är inte alla som vill hålla en spade eller gå i ett schakt längre.
"I vattenkretsar så är det här en liten läcka", säger Håkan Eng om läckan i Kisa. Den innebar visserligen att man gick från 700 till närmre 1 000 kubikmeters dygnsförbrukning. Men maxkapaciteten för nätet i Kisa är närmare 2 100 kubikmeter.
Det skulle i sådana fall kunna innebära färre renoveringar och större risk för läckor. Något som kan bli kostsamt. I Kisa läckte det dagligen ut 300 000 liter vatten i över fyra månaders tid innan det trasiga röret hittades och kunde lagas i slutet av mars. Utifrån kommunens taxa innebär det en kostnad på drygt 500 000 kronor (med moms) för de cirka 40 miljoner liter som hann läcka ut.
Dessutom finns förstås risken att en läcka kan leda till vattenbrist.
I ett scenario där det är så torrt att det råder bevattningsförbud, vad hade en läcka som den i Kisa inneburit?
– Skulle det vara akut läge så kan man ju göra mer akuta åtgärder. Hade vi vetat att det hotat vår vattenförsörjning nu så hade vi varit mer drastiska med att leta rätt på läckan, säger Eng.
Det hade inneburit att man stängt av större delar av ledningsnätet mycket snabbare. Håkan Eng uppskattar att man då kunnat hitta läckan inom loppet av en vecka, vilket också medfört vissa risker.
– Då hade det blivit en påverkan på samhället på ett annat sätt. Och det kan också vara risker med det, att man får följdfel, följdläckor, på grund av att man ändrar tryckförhållanden. Man måste väga det mot hur allvarlig situationen är.