Marie Valfridsson, verksamhetsutvecklare Kinda kommun, visar en sittkudde som kan underlätta för den som har svårt att resa eller sätta sig.
En toalettstol som tvättar och torkar, en spisvakt som slår av om man skulle glömma plattorna på, en höj och sänkbar fåtölj som gör det lättare att resa och sätta sig, och en läkemedelsrobot som spottar ut läkemedel vid rätt tidpunkt.
Det är några exempel på hjälpmedel som finns i visningslägenheten på Bergdala, som vi tidigare har berättat om.
Tvåan är inredd med en rad digitala hjälpmedel som ska underlätta för äldre att bo kvar längre hemma.
– Jag brinner för människor. De har byggt upp vårt land. Det är de äldre som är visheten om du frågar mig, säger Marie Valfridsson, som är verksamhetsutvecklare i Kinda kommun
Hon har 25 års erfarenhet av arbete inom vård och omsorg, och började som vårdbiträde och har sedan vidareutbildat sig. Nu vill hon ge något tillbaka – att göra äldre mer självständiga.
Märker du att människor är rädda för att maskiner ska ersätta det mänskliga mötet?
– Jag tror att det är en farhåga.
Det handlar inte om att de digitala hjälpmedlen ska ersätta människor, menar Marie Valfridsson. Det mänskliga mötet ska finnas kvar. Men, poängterar hon, vi behöver använda tekniska lösningar där det går, för att använda personalens händer och fötter där de mest behövs.
I lägenheten finns sensorer som läser av den boendes dagliga mönster. Inträffar något, som att den boende inte reser sig ur sängen, ramlar eller inte sätter på kaffebryggaren larmar systemet.
Istället för att personalen ger nattlig tillsyn, så kan man få digital tillsyn via en kamera som tänds vid de tidpunkter man har önskat. Ligger man inte i sängen sker ytterligare en tillsyn efter tio minuter. Har man fortfarande inte kommit tillbaka till sängen åker personalen ut och kontrollerar att allt står rätt till.
– Jag har jobbat natt inom hemtjänsten så jag vet vad jag pratar om.
Genom att trycka på fjärrkontrollens knappar blåses kudden antingen upp eller så sjunker den ihop.
En timer med inbyggt larm. Sätts inte kaffebryggaren på då den brukar skickas ett larm.
Förutom att presentera lägenheten sysslar Marie Valfridsson med uppsökande verksamhet. Då besöker hon föreningar och berättar om vad det finns för digitala lösningar för den som har behov.
Många äldre befinner sig i ett digitalt utanförskap.
– Vi ska se till att de sakerna som finns här fyller ett behov och de ska vara lätta att använda.
Marie Valfridsson visar en kommunkationsapp där man kan hålla kontakten med nära och kära.
Lägenheten är till för att medborgare, behövande och anhöriga, ska kunna komma och klämma, känna och upptäcka vad som finns för att det ska bli lättare att få behålla sin vardag.
Kudden som Marie Valfridsson håller om är tänkt att ge lugn, trygghet och dämpa ångest. Den kan vibrera lätt och spela upp musik eller andra lugnande ljud.
Allting som finns i lägenheten går att köpa själv, annat går att få förskrivet hjälpmedel.
Om man har ont om pengar kanske det kan vara svårt att skaffa sig detta?
– En del saker kostar bara någon hundralapp. Jag står aldrig och pratar priser, men om man tycker att det är för dyrt får vi titta på andra lösningar.
Många av hjälpmedlen är digitala. Vissa baseras på appar som man kan få gratis om man uppfyller kriterierna.
Men om man redan är ovan vid det digitala?
– Där måste vi hjälpas åt. Vi har ett samhälle som är väldigt digitaliserat, men för de människor som inte är där är det vårt ansvar att se till att vi ger förutsättningarna.
Hon fortsätter:
– Jag tror på handledning genom att visa. Vi är ute i verksamheterna och visar.
Toaletten kan både spola, tvätta och torka. Skyddet i mitten sitter bara där för att det inte ska spruta vatten på de som besöker visningslägenheten.
– Därför är det så viktigt att prata om att vi inte ska ersätta människor, utan se på möjligheterna vad tekniska lösningar kan medföra användaren, som ökad självständighet och trygghet.