Det är vårvinter när vi besöker Ånestad. Röda hus klättrar på sluttningen upp mot skogen. Snötäckta åkrar sträcker sig ner mot stora landsvägen. Här föddes Sigvard Olsson för 66 år sen. Sen 1979 bor han åter i samma stuga där han växte upp som enda barn i familjen.
- Vi var småbönder här och hade sex-sju kor. Min mors första lön var när hon fick ett litet barnbidrag för mig. Hennes andra var när hon fick en liten pension. Därför har jag alltid tyckt att kvinnor ska ha en egen inkomst i livet. Det måste vara fel att vara bunden till en gemensam inkomst. Egna pengar och egen bil - det är människans frihet.

Skötte mjölkningen
Det var mammas stora jobb att handmjölka korna även om hon fick en del hjälp av pappa. Det var en stor omställning när familjen lyckades köpa en mjölkmaskin 1952. Det blev 13-årige Sigvards uppgift att ta hand om den tekniska nymodigheten och han mjölkade varje morgon innan han gick till skolan och varje kväll när han kom hem.
Men den lilla gården gav inga stora inkomster och när han slutade skolan i Kättilstad som 14-åring var det bara att försöka hitta ett jobb.
- Jag fick fem kronor om dagen när jag började på Gösta Petterssons åkeri som lastare 1953. Mest körde vi djur till Kisa Slakteri. Vi lyfte upp grisar som vägde 100 kilo på tre man. Oftast var det jag, Gösta och bonden. Efter ett par år fick jag höjt till sju kronor om dagen men då lastade jag också massaved till Skärblacka bruk. Vi lyfte helt enkelt upp det för hand.

På Liljeholmen
1962 hade Sigvard också hunnit börja jobba på kyrkogården i Hägerstad när hans far plötsligt dog ute på åkern. Nu var frågan vad som skulle ske med jordbruket. Sigvard pratade med rektorn på Liljeholmens folkhögskola, Paul Ohlin, och han tyckte att Sigvard borde satsa på studier.
Sigvard hade då redan läst en del ekonomi på Hermods. Han läste om råvarupriser och förädlingspriser och förstod att man knappast skulle kunna leva på en så liten gård i framtiden. Därför beslöt man att sälja korna.
- Mamma tyckte ju det var ledsamt. Men det var mer för kornas skull än för själva arbetet. Korna var ju nästan som vänner.

Svimmade i matkön
Det blev tre år på Liljeholmens folkhögskola och sen vidare på bankskola i Linköping (inrymd i Ljungstedtska skolan). Bil hade Sigvard redan, en Ford Prefect köpt av Kurt Nylander för 7 600 kronor.
För att klara studierna vikarierade han som lantbrevbärare för Edvin Gustafsson och odlade spannmål hemma på gården. Inte så konstigt kanske att han var utarbetad när han en dag stod i matkön på Ljungstedtska.
- Jag jobbade ju nästan dygnet runt. Så jag svimmade en dag i matkön och mina kompisar bar in mig till skolsköterskan. Sen fortsatte jag att gå dit. Jag tog med mig en kaka och hon hade en kaffebryggare och besöken blev allt tätare...
Skolsköterskan visade sig heta Viola och var från småländska Hjälmseryd. Paret gifte sig 1967 och så småningom kom barnen: Helén, Marie och Anna.

Jobb direkt
Några problem att få jobb var det inte när Sigvard gick ut bankskolan 1968. Han fick jobb direkt på Östgötabanken i Kisa. Viola fick samtidigt jobb på sjukhuset och den lilla familjen flyttade till Kisa.
Efter ett mellanspel på Östgötabanken i Linköping fick Sigvard se en annons om jobb på sparbanken i Österbymo. Chefen skulle gå i pension och man behövde en ny "tredje man". Sigvard fick jobbet direkt.
- Första dagen på jobbet frågade Lennart Edward mig: Hur länge har du tänkt stanna? Ja... tre år, sa jag. Sen blev det 35.

Sju banker blev en
Hemma på väggen i Ånestad hänger ett stort porträtt av Sigvard. Det är målat av den kände konstnären Reinhold Ljunggren. Sigvard fick tavlan när han gick i pension i februari i år. Då hade han jobbat på banken sen 1969 och varit chef sen 1979.
När Sigvard började i Österbymo fanns det sju bankkontor i Ydre. I dag finns det bara en bank och ett bankkontor. Sigvard har varit med om hela omvandlingsprocessen och menar att den varit fullständigt nödvändig.

Fristående sparbank
Frågan är varför lilla Ydre Sparbank kunnat bli kvar som en fristående bank. Sigvard berättar om ett möte redan 1969 där det talades om att antalet sparbanker måste skäras ner radikalt.
- Och jag blev väldigt besviken. Jag hade sett i lantbruket hur den minste bonden alltid fick sälja till de större och hela mitt inre sa nej. Striden pågick till 1985. Då tog jag initiativet till att bilda "Fristående Sparbankers Riksförbund".
Så småningom bildades förbundet med nästan 90 fristående sparbanker som medlemmar, bland annat Kinda Sparbank. I år firar förbundet 20 år och har cirka 85 medlemmar. Sigvard satt själv i styrelsen i elva år och reste mycket och samarbetade med bankfolk runt om i Sverige.

Kyrkligt engagemang
Men hur kom politiken in i bilden? Ja, egentligen är det en fortsättning på det kyrkliga engagemanget, berättar Sigvard. Han började sjunga i kyrkokören hemma i Hägerstad redan som 18-åring och så småningom kom de första kyrkliga uppdragen.
Vid kyrkovalet 1970 blev Sigvard kontaktad av Paul Johansson, ledande socialdemokrat och broderskapare i Kisa. Paul undrade om Sigvard ville ställa upp som socialdemokratisk kandidat på samlingslistan och det ville han. På den vägen är det.

Socialdemokrat
Som kyrkopolitiker var Sigvard bland annat med om renoveringen av Kisa kyrka och utbyggnaden av församlingshemmet. Men varför just socialdemokrat?
- Det är väl mitt samhällsintresse. Och ska man komma något vart som måste man kunna ställa skattemedel till förfogande.
Kyrkan, småjordbruket, socialdemokraterna, sparbanken, visst handlar det om samma ideal i grunden, menar Sigvard. Det handlar om att dela med sig och det handlar om att arbetets värde går före vinstens värde.

Kf-ordförande
Så småningom blev Sigvard kommunfullmäktiges ordförande i åtta år. Inför senaste kommunalvalet lanserades han rentav som förstanamn av en falang inom socialdemokratin. Så blev det inte utan Majlis Johansson fick stå kvar på första platsen.
- Det var ju partiet som ville ha två kandidater, säger Sigvard. Jag har aldrig haft några problem med att samarbeta med Majlis. Men det finns nog en falang inom partiet som är på min linje att det behövs lite mindre byråkrati i kommunen.

Många uppdrag
Inom kyrkan har Sigvard fortfarande en hel massa uppdrag. Han är ledamot av Kyrkomötet och ordförande i stiftsförbundet med mera, med mera. Och han har klara åsikter om Svenska kyrkans framtida organisation i Kinda.
- Jag skulle föredra att vi hade en kyrklig enhet i Kinda. Det är ett alldeles för stort ansvar att vara arbetsgivare helt ideellt. Kisa har redan ett väl fungerande kansli som skulle räcka för hela Kinda.
Vi lär får höra mer av Sigvard både inom kyrkan och lokalpolitiken.
- Blir jag nominerad så har jag bättre tid nu än tidigare. Det är likadant när det gäller mina kyrkliga uppdrag.

Plikten kallar
Nej, Sigvard Olsson är inte den som sviker i första taget. Han har tagit gamle kungens valspråk till sitt eget.
- "Plikten framför allt" har också jag haft som valspråk. Jag har velat vara trogen de uppdrag jag fått, antingen det gällt banken, politiken eller kyrkan.
Som ledamot i Stiftelsen Kindahus vill han engagera sig för hyreshus i Rimforsa, som medlem i Södra Skogsägarna känner han solidaritet med Kindasågen, fortfarande tycker han att tanken på en "Hägerstad kyrkby" borde gå att realisera. Tankar och idéer är det ingen brist på hos Sigvard Olsson. Fortfarande finns det visioner att förverkliga för bondpojken från Hägerstad.