100 år sedan Titanic sjönk - del 2

Klockan 12 på dagen, onsdagen den 10 april, 1912, lämnade Titanic England och den 14 april, klockan 23.40, kolliderade Titanic med ett isberg. Två timmar och 40 minuter senare var båten försvunnen och med den de tio kindaborna.
I Sverige hade det ryktats några dagar att en fartygsförlisning hade inträffat, men familjen i Horn levde i ovisshet. Aina Brogren-Gustafsson, kom väl ihåg, trots att hon bara var 6 år, den dagen när fadern, Axel Brogren, varit i Årtesmåla och hämtat posten och läst tidningarna och förstått att hans systrar, svågrar och syskonbarn hade omkommit. Det var solförmörkelse just den här dagen, så det var en overklig stämning ändå. När vi fick se pappas ansikte såg vi att någonting hemskt hade inträffat. Mamma, Hilda Brogren, som också var syster till Anders Andersson, fick en svår chock vid beskedet att tio nära anförvanter omkommit. Hon måste hjälpas in och blev sängliggande i sex veckor. Några dagar efter bekedet kom en bekräftelse på att de verkligen varit ombord på Titanic.

Av de drunknade hornborna återfanns endast liket av Ernest Danbom. I hans fickor hittades en dagbok samt en klocka och ett guldarmband jämte en stor summa kontanter, vilket föranledde vissa spekulationer i USA varifrån pengarna skulle ha kommit ifrån. Han begravdes senare i Stanton och de amerikanska släktingarna skickade över klockan och guldarmbandet, som tillhört Sigrid. De ärvdes av Aina Brogren Gustafsson och ägs numera av hennes brorsdotter Lena Brogren-Lindh, Kalmar.

Sedan 1992 har årsdagen högtidlighållits i Horns kyrka. Vid detta tillfälle deltog 92-åriga Aina Brogren-Gustavsson samt eleverna i Horns skola.
Till 85-årsminnet av katastrofen, 1997, sattes en minnestavla upp i Horns kyrka, med namn och årtal på alla omkomna. I högtidligheten deltog bland annat kusinerna Aina Brogren-Gustafsson, Horn, Stig Brogren, Vimmerby och Inge Brogren, Höversby, Örtomta.
Söndagen den 14 april, 2002, hölls en minneshögtid i Horns kyrka med anledning av att 90 år förflutit sedan Titanic-katastrofen och då deltog ett 90-tal personer.

Den 12 aug, 2002, hölls en högtidlighet i Horns kyrka till minnet av Anna Brogren, mor, svärmor och mormor till de tio omkomna med anknytning till Långebro, Horn. Vid detta tillfälle invigdes en minnesplatta i brons, vid hennes grav på Horns kyrkogård, bekostad av barnbarnet Stig Brogren, som föddes samma år som katastrofen inträffade.
I augusti, 2007, hölls en högtidlighet i Horns kyrka då sex av Susanna Brogren-Zachrissons ättlingar besökte Horn och Långebro. Susannas sonson Brian Sachrison, f.1935, berättade att intresset för Titanic är mycket stort såväl i USA som Canada.
I samband med Amerikaveckan, 2009, var Wetterholm närvarande vid en sammankomst i Horns kyrka där han berättade kunnigt och initierat om detaljer kring Titanic, både före och efter katastrofen.

För 10 år sedan fick katastrofen förnyad aktualitet. Det fjärde offret som bärgades efter katastrofen, var en liten okänd gosse. Bärgarna blev så tagna av hans öde att de bad att få bekosta såväl hans begravning som ett stort gravmonument över "det okända barnet". Så småningom trodde man sig veta att det var en 3-åring, Gösta Pålsson, som tillsammans med modern utvandrat från Skåne. Därvid hade det väl förblivit om inte forskare i Amerika börjat att DNA-testa hans kvarlevor, tänder och ett mindre ben, och funnit att det omöjligt kunde vara Gösta. När den analysen blev klar i maj, 2001, började man undra vem det då kunde vara och ett omfattande forskningsarbete inleddes. Till en början inriktade man sig på att det rörde sig om en engelsk pojke. I april, 2002, var den mest intressante, en femmånaders pojke Gilbert Danbom.
I Horn kontaktades jag av forskarna professor Ryan Parr, Genesis Genomics Inc. och Alan Ruffman Gemarine Associates, Halifax, som ledde projektet med att identifiera "det okända barnet". Efter åtskillig skriftväxling med olika frågeställningar, kontakt med släktforskare Christina Gustavsson, Östgöta Genealogiska förening, Linköping, besök i Landsarkivet, Vadstena, med mera, kom vi fram till att det bland annat fanns en kvinna i Kisa, som för övrigt ej hade någon aning om det avlägsna släktskapet, men som var villig att lämna blodprov för DNA-analys. Hon var dotterdotter, dotterdotter, dotterdotter till Gilberts mormors, mormors, mormor Elin Isaksdotter född i Kisa 1758. Blodanalysen var tydlig, men den bekräftade att det inte rörde sig om Gilbert Danboms kvarlevor.