Marita kommer från Brokind, men flyttade till Kinda när hon träffade sin make.
Marita Älenmark möter upp i receptionen på Gullringens simhall, med ett stort leende på läpparna. Vi slår oss ned vid ett fikabord i väntan på hennes näst sista vattengymnastikpass.
I september har det gått 21 år sedan hon anställdes på Gullringens simhall.
– Jag började först på vanlig gymnastik i Kinda, men kunde inte hänga med i deras rörelser. Det passade inte mig.
Marita skrattar vid minnet.
– När jag fick nys om att mina grannar gick på vattengympa här så följde jag med hit i stället. Jag minns att jag låg där i vattnet ibland och tänkte att "det verkar kul att vara där uppe på kanten", så jag utbildade mig till simlärare och sedan fick jag en tjänst här.
Att den långvariga tjänsten närmar sig ett slut känns sorgligt.
– Jag har varit här i så pass många år nu. Sedan får jag tänka positivt, jag kan ju åka hit ändå och vara med på gympan.
Innan Marita började jobba på Gullringens simhall arbetade hon inom barnomsorgen i Brokind i drygt 20 år. "Jag har jobbat med barn hela livet kan man säga, för här har jag också haft simskola med Vimmerbys elever på onsdagar och torsdagsförmiddagar", säger hon.
Deltagarna, eller "gästerna" som Marita kallar dem, har med åren blivit hennes vänner. Under intervjuns gång blir det tydligt att hon är en öppen person med ett stort människointresse.
– Jag är en väldigt positiv person och jag tycker om att träffa nya människor. Därför har det väl blivit så att jag fäst mig mycket vid våra gäster. För ett par år sedan ringde en gäst till mig och sa att "vi är några som ska träffas på granngården och fika och vi skulle vilja att du kommer". Det är roligt.
Marita har nära till skratt och en varm energi som snabbt smittar av sig på hennes omgivning.
I mars nästa år går Marita i pension. Innan dess väntar en längre semester.
– Det kvittar om jag går nu eller i mars, det blir lika ledsamt oavsett, så det är lika bra att ta det nu, skrattar hon.
När vi besöker Gullringens simhall är Marita inne på sin sista arbetsvecka.
– Det känns lite sorgligt, det gör det faktiskt. Vissa gäster har jag haft sedan jag började här. Ett sådant här litet ställe blir ju så familjärt också. Efter passet i dag ska de här damerna ta med mig på en utflykt.
Vissa perioder har Marita haft sex vattengymnastikpass i veckan och därtill har hon haft simlektioner med skolelever.
Efter en stunds samtalande slår det i ytterdörren. Marita vrider på huvudet och skiner upp.
– Nu börjar det ramla in lite damer här, konstaterar hon.
Sonia Johnsson och Kristina Svensson är två trogna deltagare vid Maritas pass. De kommer in och slår sig ned vid bordet.
– Det du håller på med är så otroligt viktigt, säger Sonia, vänd mot Marita.
Sonia Johnsson vänder sig mot Marita, tackar henne för det jobb som hon gjort på Gullringens simhall genom åren.
Vattengymnastiken har betytt mycket för henne.
– Jag har fått vara med i en gemenskap, där jag fått använda min gamla kropp. Det är roligt och trivsamt och det ger mig energi. När man blir äldre får man jobba lite för att rädda sin energi, den kommer inte flygandes av att ligga på soffan, säger Sonia.
Kristina har varit med i vattengymnastiken i mer än tio år och åker hela vägen från Brokind för att delta.
– Jag mår bäst i vattnet, där kan jag göra allt det som jag inte kan göra på land. Jag har problem med både leder och knän och jag kan inte gå på långa promenader, skutta eller hoppa, men i vattnet kan jag göra det, berättar hon.
Kristina Svensson har varit deltagare på vattengymnastiken i drygt tio år.
Marita nickar.
– Vattengympa är väldigt skonsamt för kroppen, jämfört med att stå på golvet och göra gymnastik.
När hon får frågan hur hon ska roa sig nu, när jobbet är ett minne blott, sprider sig ett stort leende på hennes läppar.
– Jag är inte så orolig för det. Jag kommer ju fortfarande åka hit och vara med på gympan, och sedan har jag fyra barn och sju barnbarn. Men jag kommer nog ändå att sakna det här. Det kommer att kännas.
"Det här har varit ett fritt jobb, mycket förmånligt", säger Marita om sin anställning på Gullringens simhall.