- Jag börjar att berätta om min morfar Karl-Alfred Karlsson som var ett av åtta syskon som föddes på olika gårdar i Västra Eneby. Morfar flyttade till Norrköping och till ett snickeri som hette Bäckmans, där utbildade han sig.
År 1900 flyttade Karl-Alfred tillbaka till Kisa.
- Familjen utökades med två barn, tyvärr dog hans unga hustru, 24 år gammal.
Karl-Alfred startade och byggde ett möbelsnickeri på platsen där Hemköp ligger i dag och köpte huset Sandkulla på Grönedegatan.
- Jobbade på med sitt företag. Ett problem var att det inte var så säkert med arbetskraft, men han hade några stadiga arbetare, en av dem tillverkade likkistor. De var så kallade snickaregesäller och en av var min pappa Arvid som kom från Linköping. Det var år 1915, säger Eric och fortsätter:
- Pappa fick tycke för direktörens dotter, vilket kanske inte var så lyckat men 1918 så gifte de sig, pappa Arvid med mamma Greta.
Den 27 december 1918 föddes Eric på övervåningen i fastigheten Karlsnäs på Ulrikagatan.
- Det var barnmorskor som gällde och Kisa var det två systrar och den som hjälpte mig till världen hette Ellen, säger Eric.
Eric ger några exempel vad som hände under hösten 1918. Bland annat blev det allmän rösträtt i landet, första världskriget tog slut och Getåolyckan inträffade, ett tåg som åkte ner i Bråviken och 40 människor som omkom.
- Det var brist på livsmedel i landet. Särskild de som hade småbarn blev drabbade, då det inte fanns någon mjölk. Jag blev sjuk och de tog mig till provinsialläkare Bexelius. Han kunde inte göra något åt det, men vi har en klok gumma här, Mia Stål. Hon kan nog hjälpa dig.
Mia skar Eric i örsnibben med en rakkniv, fanns knappt inget blod. Han hade fått engelska sjukan, vilket var en bristsjukdom på grund av näringsbrist. Eric fick med sig några örter i ett kuvert med sig hem som han tog på kvällen och sov sedan hela natten och blev bra.
- Om det var det örterna eller något annat, det vet jag inte men bra blev jag, säger Eric Rosén.
När Eric var tre år fick han scharlakansfeber och blev inlagd på epidemisjukhuset på Ödängsområdet i Kisa.
- Fick ligga där sex veckor för att bi botad. mamma och pappa fick stå bakom ett glasfönster och titta på mig. jag var rakad på huvudet för att det var problem med hårlöss, så mina föräldrar kände knappt igen mig.
Eric med mor och far och syskon flyttade från Kisa, 1923, när han var fem år gammal.
- Morfar bodde kvar och flera andra andra släktingar. Bland annat faster Greta som bodde i Nygärde.
Eric fortsätter att berätta om sin morfar och sina föräldrar:
- Morfar han var missionsförbundare och ordförande i föreläsningsföreningen. Både pappa och mamma var med i kyrkokören. Pappa han spelade fotboll i Kisa BK, det tyckte inte mamma om. Att springa omkring i kortbyxor det var inte bra tyckte hon.
Eric träffade sin fru Margit 1942, för drygt 75 år sedan.
- Det var så att min syster och Margit var arbetskamrater och dagen före pingstaftonen 1942 så var Margit bjuden till min syster och jag var där. Jag frågade om Margit ville följa med till Folkets Park och dansa på pingstaftonskvällen, säger Eric.
Och så blev det. Med gengastaxi åkte de till Folkets Park i Linköping och dansade till Roxy orkester.
Sedan 1972 bor Eric och Margit i Margits föräldrahem mellan Mormorsgruvan och Grebo.
Både Margit och Eric är med i PRO Grebo.
- Vi är med i föreningens kör och ute och sjunger på äldreboenden och hos andra pensionärsföreningar, säger de båda.
