När vi idag tänker på torpen runt om i våra marker så är det påtagligt ofta med ett romantiskt skimmer, över de rödmålade stugorna.

Kanske förknippar vi torpen med semester, med sommarstuga, men avkoppling, trädgårdsfester eller bara vila.

Fascinerande

Egentligen så långt ifrån verkligheten det bara går att komma, om vi granskar torparlivet, som det verkligen var.

En gång i tiden var det för alla de som bodde i torpen eller på de mindre gårdarna en enda lång kamp för att överleva, för att ordna så att de små bitarna odlingsbar mark dels ökade i omfång en smula från år till år, dels att de gav en avkastning i form av mat.

- Ja, så är det säger Allan Svensson. Det är ofta mycket fascinerande historier förknippade med torparlivet. Och jag märker att många andra tycker samma sak.

Allan Svensson bor sedan 20 års tid tillsammans med hustrun Berit i hyreshuset som kallas ”Bananhuset”, på Rådmansgatan i Kisa, på kullen. Med utsikt över såväl kommunhus som centrum.

Fler deltagare

Den 81-åriga hedersmannen föddes i torpet, eller den mindre gården Sandvik på landet utanför Horn. Han vet alltså vad han talar om när han guidar runt skaran med torpvandrare tio kvällar per år.

Det är den torpinventering som Västra Eneby Hembygdsförening gjorde som nu ligger till grund för Allan Svenssons engagemang. Han är verksam och även kassör inom pensionärsorganisationen PRO och har sedan 15 år tillbaka varit ansvarig för torpvandringarna.

- Den torpinventering som gjordes av hembygdsföreningen har 1000 markerade prickar, som kan vara antingen befintliga eller rivna torpställen. Vi väljer ut cirka fem av dessa vid varje torpvandring och tittar närmare på dem.

När Allan Svensson drog igång den här verksamheten för 15 år sedan var det ett 10-tal intresserade som följde med de första vandringarna. Numera är det mellan 35 och 50 varje gång.

- Det tillkommer nya vid varje vandring, men å andra sidan faller det helt naturligt även ifrån.

Sista torpen

Han väljer ut fem torp vid varje tillfälle. Han har ett gäng med tre-fyra medhjälpare inom PRO. Han talar med markägarna och anmäler att de tänker titta på torpen, på just deras marker. I gengäld brukar han mer eller mindre alltid få lite extra information om de torp som ska besökas.

Han gör en rekognoseringstur och samlar annan information inför varje tillfälle.

- Man kan säga att varje vandring som sker på en vardagskväll, genererar en eller till och med två dagars förberedelsearbete. Men klart att jag tyckt det varit kul, annars hade jag inte hållit på.

Nu är det över. På måndagskvällen arrangerades den sista torpvandringen. Åtminstone i Allan Svenssons regi.

- Vi får hoppas att någon tar vid och fortsätter. Jag tycker inte jag orkar med det längre och jag har ju passerat de 80.

Den sista torpvandringen skedde i markerna kring Västra Eneby, med den mindre gården Fyllingsbo, med torpet Kindsmåla och ytterligare en trio torp.

Studiecirkel

En liten snabb huvudräkning ger vid handen att Allan Svensson och den växande skaran följare numera har besökt 750 av de 1000 ”prickarna”. Vad händer nu då?

- Jag har ju sparat en massa lappar med extrainformation som jag fått vid varje vandring. Av släktningar, markägare, eller andra som vetat något. De här lapparna borde ju renskrivas. Kanske skulle det kunna ske i en studiecirkelform. Men jag vill inte ge några löften.

Allan Svensson kommer att fortsätta röra på sig så länge han kan. Tillsammans med hustrun Berit brukar det bli återkommande korta eller längre promenader. Det blir några pass i gymmet ett par dagar i veckan och ett allmänt aktivt liv.

Orienteringen har dessutom en särskild plats i hjärtat hos Allan Svensson. Han har själv deltagit i tio O-ringen, han har varit med i arrangörsstaben vid tävlingarna i både Norrköping och Mjölby.

Så trappar han ner nu då, när torpvandringarna är över för hans del, nej det finns inte på kartan.