Det var i början av veckan som en glad kvartett farbröder från Kisa-Västra Eneby hembygdsföreningen tog sig an det gamla fähuset, som förmodligen varit svinstia till gården Östra Kulla.

Det rörde sig om en glad kvartett rivningsarbetare eftersom de slog två flugor i en smäll. Dels för att de fick ytterligare en frodig gammal byggnad att placera i hembygdsparken, dels för att nuvarande ägaren, Kinda-Ydre sparbank, ersätter föreningen med 50 000 kronor för att få huset nedplockat och bortforslat från tomten.

Kvartetten blev också surare och surare eftersom regnet stod som spön i backen. Rejäla kläder hjälpte föga. Men det hindrade inte gängets glada humör.

- Sparbanken har väl inget omedelbart behov av marken som frigörs, men å andra sidan står ju byggnaden och förfaller om den inte underhålls. Och den kan inte användas på något praktiskt sätt som den ser ut idag, säger Pär Magnus Jonsson från hembygdsföreningen.

Turerna runt fähuset har varit många med åren. Det har varit många åsikter likt de inledande rivningskraven, kontra bevarandekraven.

- Det viktigaste nu är att huset ändå bevaras. Det är inget omedelbart behov av att bygga upp det igen, men det bevaras i alla fall. Och vi har givetvis planer på att i någon modifierad form ta tillvara på byggnaden i den grundform den har idag.

Det kanske är just denna inställning, som är den riktiga. Eftersom det rör sig om ett hus som troligen har anor från 1700-talet har säkert mängder av människor traskat runt huset och antingen skakat uppgivet på huvudet, eller också nickat gillande. Den senare kategorin kanske med storslagna renoveringsdrömmar för näthinnan.

Det finns inget som säger att vi med dagens jämförelsebukett tar riktiga beslut när vi bestämmer oss för att antingen riva, eller bevara dylika hus i vårt samhälle.

Det enda som är helt säkert är att gränserna för bevarande påfallande ofta flyttas fram med tiden samt att det ytterst sällan uttrycks glädje över att något revs för 50 år sedan.

Snarare tvärtom, att många ofta är glada över att någon förbarmade sig för en eller två generationer sedan och beslutade sig för att bevara.

Av den anledningen är det många Kisabor som ska vara glada över att fähuset bevaras, för framtida generationer att ta ställning till. Liksom det faktum att det ena huset efter det andra utmed genomfartsleden, snyggas till och ges lockelserna tillbaka.

Kisa genomgår för närvarande ett rejält ansiktslyft.

När det gäller fähuset var det kvartetten Pär Magnus Jonsson, Lars-Ola Nysten, Bo Carlsson och Raymond Johansson, som i hällande regn tog sig an uppgiften. Den ena halvan av huset bestod av en brädad tillbyggnad av senare datum. Och därför bestående av i princip genomruttet virke.

- Men det fanns en bra stomme och den tar vi tillvara, liksom en del brädor och detaljer.

Men det är den andra halvan som är intressant. Trots drygt två sekler på nacken och trots att det huserat riktiga svin, så var det timrade virket i bra skick.

- Med undantag för några partier i bottenvarven där det var dåligt. Eftersom vi inte har något ersättningsvirke i lämplig storlek blir det förmodligen ett något lägre hus när vi bygger upp det igen.

Kvartetten äger kunskapen om hur man märker upp timrade hus och förmodligen får det nu ligga och vila tryggt över vintern innan det plockas upp igen.

-Det är fascinerande hur duktiga de var att bygga förr i tiden. Spåntaket med rejäla stickor och monterat med klippspik, har tjärats ordentligt och i princip klarat tidens tand bra. Men det går tyvärr inte att ta tillvara spåntaket, så det blir förmodligen enkupigt lertegel i framtiden.

- Stockarna är fantastiskt bra och vi tar tillvara detaljer som dörrar, fönster och annat. Och så alla dessa smidda spikar, köp dem på lösvikt, så får du veta vad de kostar en och en.

- När vi plockar upp huset, med förmodad start nästa år, lägger vi ändå till dörrar och fönster vi har liggande i våra gömmor, bygger ett bra golv och gör det till ytterligare en attraktion i parken.

Och vad ska ni använda det till?

-Vi har väl inget omedelbart behov av ytorna, sedan vår stora loge blev klar 2008, men det går alltid åt. Så det blir bra, säger Pär Magnus Jonsson.

Sparbanken fick därmed en positiv avslutning på den stundtals infekterade frågan. Rivningslov hade beviljats, kommunen ville riva, liksom länsstyrelsen. Men protesterna i Kisa blev stora och länsmuseum stämde in i protesterna.

Tyvärr kan av praktiska skäl inte huset stå kvar på sin ursprungliga plats, där den en gång var en del av en sammanhängande gårdskultur.

Men bevarandet är ändå bättre än alternativet.