Inglis Andersson är uppvuxen i Hökhult, Kisa, där hon fortfarande har stugan kvar dit hon tar sig från Bromma för att koppla av och finna inspiration.
Tecknat och målat har jag gjort sedan jag var liten. I skolan på 40 talet fick vi en uppgift där vi skulle rita av det roligaste vi visste. Jag målade en häst och en björk på en kulle, vilket jag vann första pris med. denna teckning har jag fortfarande kvar.
En saknad tid
Det är flera av mina verk som blivit till där på verandan i Hökhult, förklarade Andersson, som tillsammans med gamla bekanta pratade barndomsminnen under vernissagen.
Just barndomsminnen är något som går igen i målningarna. Med akvarell är många får och kossor avmålade i härliga miljöer i konstnärinnans egen färgsättning. Temat är småbondens djur, som snart inte finns kvar längre.
Jag saknar nog den tiden, då gårdarna runt Kisa blomstrade för fullt och det var djur överallt, om än få. Vi växte upp i en lycklig tid, trots hårt arbete, sa hon till sina vänner.