Det var i onsdagens tidning vi berättade om Per Svensson Borrud och hans verksamhet Pelles Photo i Kisa. Han var både besviken och arg på det beslut som Högsta förvaltningsdomstolen meddelade helt nyligen; nämligen att kameror monterade på drönare ska räknas som övervakningskameror och därmed i praktiken vara omöjliga att använda i verkligheten.
Vi berättade att det finns 250 000 drönare i Sverige och de flesta av dessa har kameror monterade. De allra flesta av dessa – ja, en överväldigande majoritet – används av personer för sitt höga nöjes skull. För att de ger nya möjligheter till bilder och spännande upplevelser.
Men en hel del av alla drönare används på samma sätt som Per Svensson Borrud i Kisa gör, nämligen kommersiellt i den dagliga rörelsen inom Pelles Photo. Han åtar sig filmuppdrag åt såväl företag som privatpersoner som vill föreviga ett arrangemang, eller en företeelse ur en ny spännande vinkel.
- Dels handlar det om en stor investering för ett mindre företag som mitt, dels handlar det om mycket träning och arbete för att kunna hantera den här utrustningen på ett bra sätt. Och nu när jag äntligen började få fart på den verksamheten så kommer detta dråpslag, säger han till vår tidning.
Han har även meddelat FRG, kommunens frivilliga resursgrupp, att han och hans drönare kan stå till tjänst när behov finns, liksom han meddelat brandkåren och räddningstjänsten att han kan hjälpa till när det sker olyckor, försvinnande, eller bränder.
Eftersom Per Svensson Burrud driver sin verksamhet kommersiellt är han noga med att inneha alla tillstånd som krävs. Av den anledningen blev besvikelsen desto större när Högsta förvaltningsdomstolen kom till sin ståndpunkt helt nyligen.
Ett beslut som gör att alla drönare i Sverige i ett enda slag hamnar i en enda bottenlös luftgrop.
- De slår fast att drönarkameror ska räknas som övervakningskameror och därmed kräver helt andra tillstånd för i stort sett all användning.
Per Svensson Borrud vill att stilleståndet ska vara så kortvarigt som möjligt och kontaktade därför länsstyrelsen för att få veta hur han skulle gå till väga. Han fick till svar att det krävs ett flertal olika tillstånd och att de kostar 3 700 kronor per stycket. Att det skulle bli en totalsumma på 25 000 kronor eller mer.
-Jag frågade om det gick att söka allt på en gång, försöka få en paketuppgörelse för alltihop, men fick nej.
Inom branschen har Högsta förvaltningsdomstolens inställning fått mycket kritik. Domstolen slår jast att kameror på drönare ska räknas som övervakningskameror, och att man därmed behöver tillstånd från alla som hamnar på bild, eller kan komma att hamna på bild. Men samtidigt beslutade samma domstol att kameror monterade på cykelstyret, eller på instrumentpanelen på en bil, inte ska räknas som övervakningskamera.
- Det är verkligen konstigt att det ska vara skillnad på dessa. En bils körs ju också bland människor, vilket innebär att okända kan hamna på bild, säger Per Svensson Borrud.
Högsta förvaltningsdomstolen motiverar att skillnaden är att de två sistnämnda kamerorna kan ”manövreras på plats”, vilket inte en drönarkamera kan. För att klassas som övervakningskamera ska det dessutom handla om en fast montering – och där anser domstolen att såväl bilkameror som drönarkameror platsar in.
Per Svensson Borrud ställer nu sitt hopp till att inställningen till kameradrönare kommer att förändras när utredningen som just nu ser över kameraövervakningslagen kommer med sitt förslag den 15 juni 2017.