På den ena sidan står vårdnadshavare, skola och assistansbolag – tillsammans med riksförbundet FUB. På den andra sidan står utförande taxibolag tillsammans med uppdragsgivaren Kinda kommun. Mitt emellan hamnar David Bergbom, en 19-årig kille med funktionsvariation och som läser på Berzeliusskolans gymnasiesärskola i Linköping. Under det senaste året har hans resa till och från studierna kantats av konflikter, rättsliga processer och osäkerhet. Hans föräldrar Helena och Carl-Åke Bergbom berättar:
– När han hade börjat trean, efter bara några dagar, meddelade kommunen att taxibolaget hade problem med David i skjutsen, att han spände loss sitt bälte. Om vi inte lyckades hitta en assistent omgående, det är ett rent helvete att rekrytera ska sägas, skulle de börja använda bälteslås. Så blev det också, och sedan dess har cirkusen varit igång, berättar Helena och fortsätter:
– Han har åkt själv i skolskjutsen tidigare, under i stort sett hela andra läsåret, och det fungerade bra – i alla fall vad vi fick höra. Det är inget ovanligt att barn knäpper av sig bältet men då får de öva, lära sig och till sist försvinner det ju.
Beslutet som Kinda kommun fattade för nästan exakt ett år sedan kräver att David har med sig en assistent, alternativt en annan vuxen, för att han ska kunna nyttja sin skolskjuts. Kravet på bälteslås togs bort och får endast användas efter vårdnadshavarnas tillstånd.
– Genom att använda bälteslås kränker man Davids friheter, han blir fullständigt utelämnad, och han får inga möjligheter till att utvecklas. Vi vill att kommunen häver det här beslutet och tar bort kravet på assistent och bälteslås. Han måste få lära sig att åka själv. Det är viktigt för hans framtid, konstaterar pappa Carl-Åke innan Helena fortsätter:
– Alla de här turerna har påverkat honom negativt, det har varit ett elände. Han är enligt skolan mer orolig och nervös nu och han tar inte emot undervisningen lika bra som tidigare.
Kommunens krav i kombination med svårigheterna att rekrytera assistenter har gjort att Helena och Carl-Åke, vid flera tillfällen, har fått åka med i skolskjutsen alternativt skjutsa David till skolan med egen bil. Robert Öberg är ombudsman på riksförbundet FUB och blev inkopplad i konflikten strax efter kommunens beslut förra året. Ärendet väckte hans intresse:
– Jag jobbar vanligtvis med rådgivning på riksplanet och brukar inte alltid vara inblandad direkt i olika ärenden, men det här tyckte jag verkade så pass svårt så att jag ville vara med och stötta. För att skolskjutsen ska fungera krävs nästan alltid samverkan mellan skola, taxiutförare, vårdnadshavare och kommun. Här upptäckte vi ganska snabbt att det inte fanns någon samverkan.
Kravet om bälteslås, som sedermera togs tillbaka av kommunen, var enligt FUB-ombudsmannen ett ovanligt beslut:
– Jag måste säga att det var första gången jag hörde talas om det i en skolskjuts. När sånt här inträffar, att en ung människa kopplar loss sig, ska man börja träna. Hur kan skola, föräldrar och utförare hjälpas åt? Man ska samverka så att eleven får vara delaktig.
Ärendet har behandlats av förvaltningsrätten som dömt å kommunens vägnar. Trafiksäkerheten bedöms som viktigast.
– I domen handlar det om trafiksäkerhet. Om kommunen tycker att David behöver det här stödet ska det vara så. Den linje vi har hållit är att han behöver få vara självständig, få besluta över sitt eget liv och att han dessutom har klarat av att åka taxi själv tidigare. Samtidigt är det inte så lätt juridiskt – och jag kan tänka mig att kommunen hamnar i en svår situation, förklarar Öberg.
Både skola och assistansbolag har, i skrivelser till rätten, hävdat att David klarar av att åka skolskjuts på egen hand. "Vi arbetar inom särskolan mycket med att utveckla elevernas förmåga att påverka sina liv och kunna ta egna beslut i frågor som berör dem", skriver rektorn Leif Skarp. Robert Öberg vill att kommunens beslut skrotas och ger utrymme åt en individuell plan.
– Många familjer oroar sig, liksom familjen Bergbom, kring skolskjutsen – det är en stor fråga för oss på FUB. I det här fallet har alla inblandade aktörer samlats för att komma fram till en lösning men min upplevelse är att utförarna inte har varit intresserade. I de här fallen krävs det att man fattar beslut med känslolivet och magkänslan och inte efter en manual, menar Öberg.