– Det handlar inte om hur man har det utan hur man tar det. Det gäller att leva i nuet och njuta av det goda medan man kan, berättar växtkraftmotorn, som har varit en del av Kindas näringsliv de senaste elva åren.
Han har en lång karriär bakom sig, Roland Frithiofsson, när vi träffas i Växtkraft Kindas lokaler, belägna på övervåningen i det anrika bankhuset vid Storgatan i Kisa. En våning ner har han en gång i tiden agerat kontorschef, detta under början av 1990-talet, men det var redan tio år tidigare som han för första gången kom i kontakt med Kindabygden. Hans uppdrag var då att marknadsföra stödpengar till företag på glesbygden, ett projekt som relativt snart nådde mållinjen.
– Det var en lite för enkel uppgift så pengarna gick åt ganska fort, vilket gjorde att jag hoppade över på Östgötabanken istället och började att jobba, mest på företagssidan, berättar han och fortsätter:
– Att jag blev intresserad av just företag är tack vare min utbildning. Där tittade vi mycket på kommunala utvecklingsplaner och det fick mig att fundera över vad det är som egentligen driver samhällsutvecklingen framåt, och företagandet har onekligen en väldigt viktig roll.
Utbildade sig gjorde han på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, till lantmätare med samhällsbyggnadsinriktning, och när familjen började att ta form gick flyttlasset allt närmare uppväxtorten Sya utanför Mjölby. Först hamnade han i Rimforsa, sedan i Kisa och till sist i Mantorp, där han har sin familj och bas än i dag. Mitt i allt detta drev han ett omfattande industriprojekt i Kinda tillsammans med innovatören Roger Sperrling. Ett projekt som efter fem långa år misslyckades.
– Det var en ganska tuff upplevelse för mig. Det var i princip det enda som vi jobbade med under de åren.
Under drygt tio års tid kom han därefter att veckopendla till en banktjänst i Skåne innan Kindas näringsliv lockade honom åter. Växtkraft Kinda, som började som ett EU-projekt, befann sig i sin linda och sökte en ny vd och växtkraftmotor, en tjänst som kombinerades med företagsrådgivning på Nyföretagarcentrum. Inledningen blev intensiv, med en förödande lågkonjunktur och en varselsituation för de större företagen, något som aningen motsägelsefullt la grunden till två av hans viktigaste projekt som växtkraftmotor.
– Vi i Kinda var väldigt snabba med att göra en ansökan och fick därför loss en hel del kompetensutvecklingspengar. Detta gjorde att företagen i sin tur vågade satsa och kom därför ur krisen starkare än när de gick in i den. Det här projektet ledde också till ett liknande utvecklingsprojekt för de mindre företagen där de fick verktyg för att på bästa sätt möta framtiden, berättar Frithiofsson och fortsätter:
– Jag vill ju gärna tro att de här olika insatserna har hjälpt till att stärka våra företag. Ser man på regionala undersökningar kring näringslivets styrka och soliditet så hade Kinda år 2006 en väldigt svag ställning. Tio år senare, 2016, var det bara Vadstena som rankades högre i länet och jag är både glad och stolt om jag kan ha varit en del av den utvecklingen.
Det var för fem år sedan som han började ana oråd, när handstilen blev oläslig och tangentbordet svårt att kontrollera. Efter några år krävde hans offentliga framträdanden allt större kraftansträngningar och till sist valde han att uppsöka läkarvård, redan då var han säker på vilken diagnos han skulle få.
– Till en början var jag ganska bra på att inte bry mig, men helt plötsligt började jag att bli så himla nervös inför offentliga framträdanden. Benet hoppade och skakade, jag svettades allt mer och till sist undrade jag så klart vad det hela berodde på. Efter ett tag kände jag igen symtomen och när jag fick beskedet om Parkinsons var det ganska skönt, berättar Frithiofsson.
Som en lösning på sjukdomsproblematiken skapades en treårsplan som tog sikte mot växtkraftmotorns pension. Kollegan Eva Torell utbildades till nyföretagarrådgivare samtidigt som Ylva Wall, som tidigare satt i Växtkraft Kindas styrelse, tog över det mer utåtriktade arbetet. Tillsammans avlastade de växtkraftmotorn.
– Det skapas lätt en frustration när man känner att allt går så himla sakta, att man endast förmår att prestera på halvfart. Min inställning har hela tiden varit att på ett eller annat sätt hålla på med näringsliv och företagande livet ut, det är som gamla läkare som fortsätter tills de är i 80-årsåldern, det är en livsstil, men i och med sjukdomen blev det annorlunda, berättar Frithiofsson och avslutar:
– Trots allt känns det bra att jag drar mig tillbaka, med tanke på mina efterträdare. Att vi har fått Andreea Bernicu på plats känns extra bra. Jag tror inte att det bara blir ett byte oss emellan, utan det blir nog också en uppväxling av verskamheten, och det känns kanon.
