SPF seniorerna i Kinda arrangerade sitt årsmöte i Linnékyrkan under tisdagen. Det blev omval för de flesta styrelseposter. Arne Nilsson är fortsatt ordförande, Vice ordförande, Gunnel Laine, sekreterare, Gerd Pettersson, kassör, Christina Nysten, ledamöter, Rune Larsson, Carl-Inge Gustavsson och Kurt Isaksson.
Luffaröden
Som revisor valdes, Göran Fredriksson och Ausa Melkersson, ombud: Gunnel Laine med Kurt Isaksson som ersättare, reseledare, Gerd Pettersson och Arne Nilsson, trafikombud, Jan-Christer Jacobsson samt lotteriansvarig, Maj-Britt Pettersson.
Efter årsmötesförhandlingarna följdes lite samkväm med smörgåstårta och berättelser om luffaröden av Karl Oskar Pettersson och dragspelsmusik från Einar Samuelsson.
Försörjningen
- I slutet av 1800 talet klev luffarna in i våra bygder. En del började vandra då de saknade arbete och några hade tröttnat på att studera och blev luffare istället. Många av dem hade haft en tuff uppväxt medan andra hade något fysiskt handikapp, inledde Pettersson.
- Fram till 1964 så var det förbud mot lösdriveri, så för att kunna bevisa att de försörjde sig så sålde de en hel del luffarslöjd, var skärslipare eller deltog i dagsverken på gårdarna.
Hermansson
På gårdarna erbjöds de också övernattning och mat. Därför var det viktigt att de höll sig på god fot med bönderna i bygderna.
Pettersson fortsätter.
- Jag har under mina år mött många yrkesluffare utan någon fast adress. Det var ofta luffare hemma på gården när jag växte upp. En av dessa var "Hermansson", som vandrade på vägarna under 66 år.
"Öland"
- Efter att han fått sin kopp kaffe så gottgjorde han detta med att sjunga "Gyllene morgon", en sång som han visste gick hem i stugorna.
- Jag minns fortfarande några ord som Hermansson ofta sa. "Alla äro vi vandrare, en del äro det mer". Den luffare som jag dock träffat mest var Erik Andersson "Öland".
Dragspelsmusik
- Han var ofta hemma hos oss. Det är han som skapat många av de trådarbeten som jag har. Han skapade bland annat grytunderlägg och vispar, avslutar Karl Oskar Pettersson.
Berättelserna varvades med passande dragspelsmusik från Einar Samuelsson.