En julhälsning från varmare breddgrader

Så var det dags igen, granar, glitter och julmusik. Det är alltid lika festligt, känns som att alla människor kommer lite närmare varandra så fort kalendern visar december. Jag går på femte avenyn och kollar in genom skyltfönstren, det är tredje advent och jag tänker på alla kyliga decemberdagar med tända ljus hemma i Horn. Snöblandat slask utanför fönstren. Det blir en annorlunda jul i år, utan både snö och Horn eftersom jag numera är bosatt i landet långt borta, Mexiko.

För cirka sju veckor sedan gick flyttlasset från Sardinien, där jag tillbringat sommaren, till det stora landet på andra sidan, nämligen Mexiko. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, och eftersom min pappa lärt mig att inte ha för stora förväntningar på sådant valde jag att inte tänka på det för mycket innan. Men många jag mötte upplyste mig om att "Mexiko, där är det farligt" och "där får du vara försiktig". Ändå har jag känt mig tryggare här den senaste tiden än vad jag tror att jag hade gjort i Europa.

Så kom dagen med stort "D" och efter långa flygturer var jag äntligen framme. Jag minns hur jag kom ut från flygplatsen sent på kvällen och hur hettan slog över mig, jetlaggad och svettig, full av nyfikenhet. Sedan dess har dagarna gått i ett och hittills älskar jag Mexiko. Här finns allt man behöver och lite till. Jag bor i storstaden Playa del Carmen och här finns femte avenyn, en turistgata full av de största märkesaffärerna. Jag älskar att gå där och filura för mig själv, inta alla olika lukter och fundera på hur många nationaliteter det går på gatan samtidigt, hur många språk skulle jag kunna höra?


Bara två avenyer upp finns det lokala livet och här är restaurangerna ett bås på gatan, men om du frågar mig både godare och billigare än på femte avenyn.

Jag påminns ibland om hur absurt allt är. Framförallt när jag sitter själv i bilen och kör vant runt på vägarna. Stannar vid stoppljuset och drar ner fönsterrutan, köper den lokala tidningen av mannen med snickarbyxor, han som alltid står där. Klickar runt efter något bra på radion och det är då jag inser hur annorlunda livet kan vara.

Under min första tid i Mexiko fick jag möjligheten att åka runt på olika utflykter och jag har bland annat varit vid Chichén Itzá, ett av världens sju nya underverk. Jag har fått privilegiet att bada med delfiner och fått simma med jättesköldpaddor. Just nu sitter jag i min hängmatta och stirrar ut på gården, det sitter en blå fågel i busken. Den är väldigt vacker och ser så stolt ut där den sitter, jag önskar jag visste vad för sorts fågel det är, minns att jag sett liknande gula här förut.

Jag kollar upp mot himlen, en stor örn och massor med moln. Himlen är häftig, och det faktum att vi alla, oavsett var vi befinner oss i världen kollar på samma måne, sol eller stjärnor är ännu häftigare. Jag inser att det inte kommer att komma någon snö från den här himlen i jul, men det känns okej ändå. I sinnet kommer jag att vara med er när ni sjunger Luciasånger i kyrkan och när ni dansar runt granarna på torgen. Tänd ett ljus och njut av den mysigaste månaden. Och framför allt, God Jul.

Lovisa Monell