Mietek Grocher besöker rikets alla hörn för att berätta sin historia, förra året höll han i 212 stycken föreläsningar.

Han besitter en djup kunskap angående andra världskriget baserat på sina egna erfarenheter.

- Idag finns det endast ett tiotal i Sverige som överlevde förintelsen och som föreläser om sina egna erfarenheter. Jag ser det som min uppgift att sprida min historia vidare, vi får aldrig glömma vad som hände under andra världskriget. Det får aldrig ske igen, berättar Grocher.

Under tisdagen besökte han Värgårdsskolan med skydd från polis på grund av rådande hotbild mot förintelsens överlevare. Skolans årskurs nio elever bänkade sig i föreläsningssalen för att under drygt två timmar lyssna till Grocher och hans hemska upplevelser.

Det började i november 1938 när Grocher och hans familj tvingades lämna sitt hem i Warzawa. Så småningom placerades de innanför 3 meter höga murar, som utgjorde ett ghetto där 400 000 polska judar tvingades leva under förfärliga förhållanden. Bristen på mat ledde för många judar till döden och tappra försök från unga pojkar som försökte ta sig bortom muren för att återvända med mat, fick ofta betalas med livet som insats.

Varje dag kom tyska soldater med stora lastbilar för att genomföra så kallade blockader. Vissa av ghettots invånare dödades direkt på gatan medan andra skickades iväg till koncentrationsläger eller arbetsläger.

Under våren 1943 hade ghettots population minskat från 400 000 invånare till drygt 30 000 invånare.

Det var nu nazisterna skulle tillämpa den "slutgiltiga lösningen", alla judar i Warzawa skulle skulle utplånas, som en födelsedagspresent åt Hitler.

Mietek Grocher och hans familj gjorde som många andra i ghettot, gömde sig i bunkrar som man byggt i hemlighet.

Men till slut gick det inte att gömma sig mer, gasbomberna tvingade familjen upp ovan marken och ruinerna.

- Jag och min familj fick mycket stryk när tyskarna hittade oss.

Därefter slussades Grochers familj till flera koncentrations- och arbetsläger, Mietek var den enda personen i familjen som överlevde.

- Jag skickades mellan nio olika koncentrations- och arbetsläger. Jag och min far höll ihop under sju av dem, men sedan dog han.

När kriget ledde mot sitt slut hade Grocher slitits ut, han var svag och vägde bara 23 kilo.

Med varbölder över hela kroppen kände Grocher att det räckte, han orkade inte mera och under en transport till fots från ett koncentrationsläger gav han upp.

- Jag tröttnade och satte mig ner vid vägkanten och sa till en officer "Skjut mig". Han riktade pistolen mot min panna, men vände sig om och lämnade mig vid liv. Jag har aldrig förstått varför, men det var säkert för att han ville att jag skulle leva med alla hemska minnen för resten av livet.

Från ingenstans kom det tre engelska militärpoliser i en motorcykel med sidovagn.

- De tog upp mig och körde mig till ett engelskt sjukhus i Tyskland, där fick jag vård och mat. Senare under samma år (1945) fick jag åka till Sverige.

Mietek Grocher är nu 89 år gammal, han har förevigat sin historia genom en bok och sedan han gick i pension har han rest runt för att dela sin historia.

Men några planer på att sluta föreläsa finns det inte.
Under veckan har han hållit föredrag i Norrbotten och på onsdag beger han sig till Uppsala.

- Nej... Kampen mot nazismen fortsätter och jag är en del av den. Så länge jag orkar kommer jag att fortsätta föreläsa om mina upplevelser, jag ser det som min uppgift och eleverna ger mig ny energi.