Filmen är Gillis väg tillbaka till livet

I den lilla lägenheten på Kindagård trängs minnesbilderna på väggarna. Det är bilder på hustrun Doris och på de fyra barnen Conny, René, Peter och Tina. Det är gamla bilder på filmstjärnan Kristina Söderbaum, det är bilder på kungen och Silvia och på gamla Kindabor. Det är filmaffischer och en stor färggrann målning med ett kvinnoansikte.
- Jag har satt upp en massa bilder på väggarna, berättar Gillis Johansson. För minnet gick ju för mig och läkarna har sagt åt mig att sätta upp gamla bilder för att få igång det igen.
Det var hösten 2004 som livet förändrades dramatiskt för Gillis.
- Jag höll på att göra en film om Gunnar Larsson i Slycke när han skulle fylla 80. Då kände jag plötsligt att något inte var bra.
Sen gick det några dagar och Gillis satt och drack kaffe med några ambulansförare på cafét på Kindagård när han kände sig dålig och fick gå hem. Där slog stroken till och man fick ringa direkt på ambulans.
- Då kom de där killarna jag nyss pratat med och de sa: herregud, det är ju Gillis!