Det började för lite mindre än två veckor sedan, när bostadsminister Mehmet Kaplans högerextremistkontakter blev allmänt kända, sedan fortsatte motgångarna på löpande band. Vice statsminister Åsa Romson kallade 9/11-attackerna för olyckor, politikern Yasri Khan valde att inte skaka hand med en kvinnlig reporter på grund av religiösa skäl och nu ställer de båda språkrören sina positioner till förfogande. Miljöpartiet har med andra ord inte haft några lysande veckor bakom sig och från kommunnivå lyder hård kritik.
”Maktsugna”
– Det kommer absolut inte som någon överraskning för mig. Jag har under nio års tid varit aktiv i partiet på riksnivå och märkt att det har funnits en liten grupp som har varit väldigt maktsugna, och de har till mångt och mycket lyckats med sina ambitioner, säger Kindapolitikern Pontus Wessman och fortsätter:
– När man är en så tajt grupp är det lätt att vara fartblind och när man försöker lyfta fram sina egna till maktpositioner faller det samman till sist, man börjar helt enkelt att sabotera för varandra i partiet, och det är det som har hänt nu.
Omoget maktspel
Kindapolitikern Wessman var under mandatperioden 2011-2014 avdelningsordförande i Miljöpartiet, ordförande för barn- och utbildningsnämnden samt ordförande i socialnämnden. Han har varit aktiv på riksnivå i bland annat jämställdhetsutskottet och är en av hjärnorna bakom gruppen ”Miljöpartister i kommuner och landsting”, han var dessutom regionordförande i tre år. Kindapolitikern skyller partiets haveri på ett omoget maktspel.
– När MIK växte och fick allt större betydelse kom jag i kontakt med det maktspel som råder i partiet just nu, ett maktspel där man kan tänka sig att radera en hel grupp, säger Wessman och fortsätter:
”Inga sympatier”
– Det är ett omoget sätt att nå sina positioner. Jag brukar säga att det är första generationens dokusåpapolitiker som vi ser vid makten i dag. De har lärt sig att man ska ”pakta” och sätta upp olika strategier, istället för att leverera en vettig politik. Det är något jag inte har några som helst sympatier för och därför väljer jag att uttala mig.
Bristande lyhördhet
Mandatperioden i Kinda var en framgångsrik session för Wessman och miljöpartiet. Nämndsiffrorna vändes till det positiva, men stödet från riksplanet uteblev. Partitoppen hade en bristande lyhördhet och visade föga intresse för de olika kommunernas åsikter och situationer. Något som ledde till en obehaglig stämning och situation under valrörelsen.
– Man kunde inte känna igen den kaxiga attityd som rådde på riksnivå, det gick inte hem bland väljarna. Folk ute i bygderna vände oss ryggen och vi politiker fick utstå hot under den senaste valrörelsen, säger Pontus Wessman och fortsätter:
– När rikspolitiken havererar undergräver det förtroendet för oss politiker ute i landet. Man tappar suget och det är svårt att hålla humöret uppe i hela partiorganisationen. Jag har suttit med skämskudde på ända sedan valet.
Språkrören
Nu vill Kindapolitikern se att alla kort läggs på bordet.
– Det måste till någon typ av räfst och rättarting. Jag är inte alls säker på att jag tycker att språkrören ska bort, men de bör definitivt se över vilka som är kompetenta och vilka man bör ifrågasätta, säger Miljöpartiets Pontus Wessman.