”Ett vinteräventyr. 80 dygn i fjällvärlden, från tanke till handling” var ämnet för kvällen. Daniel Asp, Horn har gjort sin livs utmaning att med skidor ta sig från Grövelsjön till Treriksröset. Ett äventyr på 1400 kilometer under 80 dagar.
Denna kväll var han inbjuden av föreläsningsföreningen för att via ord och bild berätta om sin stora utmaning. Tio minuter innan Daniel började var lokalen redan fullsatt, flera besökare fick vända i dörren och åka hem igen.
”En vit resa längs Skanderna”, löd den första bilden för kvällen och Daniel Asp började berätta att han följt den svenska sidan hela sträckan. Det hade blivit lite närmare via Norge, fast det var i Sverige han ville vara.
– Jag växte upp med ett stort naturintresse, och jag älskade tidigt att fiska inleder Daniel Asp. Det blev några semesterresor till det stora området i norr under uppväxten. Vid sju, åtta års ålder dök drömmarna upp att få vistas mer i dessa magnifika fjällmiljöer.
De tillfällen jag fick att fiska i någon fjällsjö skapade mersmak. Då jag under 90 talet såg filmen ”Hjältarna från Telemarken” stod min målbild klar. Jag fick en enorm längtan efter dessa vidder och en tanke om att det där skall jag också uppleva.
– Vid mopedåldern gjorde jag och en kompis vårt första äventyr, då vi åkte moped från Horn till Trysil i Norge. Sedan gick åren vidare. Mitt naturintresse fick mig att välja Västerbyskolan som gymnasieutbildning.
– Under de följande åren vistades jag många gånger i olika fjällområden som stugvärd och kände en längtan att utforska fjälldal för fjälldal. Senare började jag arbeta som brandman inom Räddningstjänsten.
– Jag hade bra grundkondition genom det jobbet, och gjorde några vandringar i Sareks nationalpark under tio dagar, fortsätter han berätta.
Under en utbildning till räddningsledare i Revinge 2015 åt de världens bästa kost och han mådde bättre än någonsin. Asp åkte hem därifrån och frågade sin chef om det gick att få tjänstledigt.
Det gick bra och han samlade ihop all sin komptid till denna period och påbörjade planerna för sitt stora äventyr.
– Från nyårsdagen 2016 gick det inte en enda dag utan att jag ringde runt för att kolla läget inför allt möjligt som kunde dyka upp under vägen, säger Daniel Asp
– Jag kom i kontakt med föreningen ”Vita bandet” vilka har en imponerande erfarenhet inom detta och ett enormt stort och viktigt kontaktnät. De har hjälpt mig mycket.
Det var mycket funderingar på vikter och dylikt. samtidigt så skickade Asp iväg fem stycken depåer placerade med jämna mellanrum inför Asp’s planerade rutt. Dessa innehöll allt som kunde tänkas behöva inför hans fortsatt resa.
Den 19 februari 2016 tog resan fart vid Grövelsjön, med pulka och packning på 65 kilo tog han sig ut på snön med skidor under fötterna. 32 mil till första depå, och hans mål var att ta sig 18 kilometer per dag.
Han berättar att planeringen för honom var oerhört viktig. Han ville inte lämna något åt slumpen, utan hellre ha en nödplan klar redan från början.
Som exempel så hade Daniel Asp under sin expedition en 30 meter lång röd bergslina knuten i pulkan för att räddningspersonal lättare kunna finna honom vid en eventuell lavinolycka eller om han gick igenom någon älv eller dylikt.
Det visade sig snart att hans spritkök krånglade och hans mage bråkade också. Fast ibland mötte han andra som var ute på liknande äventyr och då hjälpte man varann både praktiskt och känslomässigt.
– Jag hade alltid en strävan att hålla mig till skoterleder, rösade leder då det var lättare att ta sig fram på dem mot den 70 centimeters lössnö på sidan av dessa.
Sömnen intogs oftast i hans Hillebergstält. Daniel Asp förklarar att det är otroligt viktigt med ett bra tält i dessa miljöer då det är betydelsefullt att sova gott, för att sedan kunna ta sig vidare med den kraftansträngning det medför.
Under vissa snöstormar fick jag stanna inne i tältet några dagar och i den stora absiden på tältet fick jag göra allt som behövdes. Laga mat samt utföra mina behov, informerade Asp.
Under resan började vårsolen smälta snön, och det blev mer och mer svårforcerat för Daniel Asp. Han fick vända på dygnet för att istället använda den skare som frös till under nätterna.
Många gånger fick han också vända om då sjöar eller älvar låg öppna en bit ut, vilket blev en omväg på flera kilometer. Längre norrut så var det bättre väder igen och resan fortsatte.
Han berättar att mathållningen är ett kapitel för sig och han levde på frystorkad mat, välling, musli och 13 kilo torkat älgkött som mamman bidragit med.