-Vissa avtal som kommunen tecknat ligger på en absurd låg nivå när det gäller timpriset.
Det var Stefan Björklund på Björklunds Fasad och Måleri som inledde diskussionen i samband med den efterföljande frågestunden. Och han fick medhåll från flera deltagande representanter från Företagarna.
-Hur kan ni från kommunen tycka att det är okej, alla företag måste ju betala avtalsenliga löner, arbetsgivaravgifter och annat. Det är bara att räkna baklänges och se att det är orealistiskt.
Priolista
Det är inte enbart i Kinda som Företagarna ställer sig tveksamma till hur kommunen sköter upphandlingarna. Runt hela landet ifrågasätts de offentliga upphandlingarna – ibland för att entreprenörer, hantverkare och företag av alla slag, tycker att det inte skötts efter regelboken, och ibland eftersom de tycker att det skötts alltför bokstavligt efter samma regelbok.
Lagen om offentlig upphandling, LOU, styr hur det hela ska gå till. Det rör sig om oerhörda belopp och det rör sig om ett ytterst komplext ärende.
Hela den kommunala upphandlingsprocessen syftar till att ge invånarna bästa möjliga utbud för lägsta kostnad. Viss upphandling, bland annat olika hantverkstjänster, styrs upp genom att kommunen tar in anbud via en upphandling och sedan gör en utvärdering och en rangordning, från ett och nedåt.
När det sedan ska göras ett jobb, går frågan först till företaget med nummer ett på priolistan inom ramavtalet, och om detta företag tackar nej, går frågan automatiskt till nummer två och så vidare.
Timpriset avgörande
Från Företagarnas sida menar medlemsföretagare att det ska tas hänsyn till en massa kriterier när dessa ramavtal tecknas för en viss tid, men att det i slutändan bara är timpriset som styr ändå.
-Så var det inte, upplyste Elsa Martinsson. Det var inte en ren lägstaprisupphandling, utan vi gjorde en vägning av pris och kvalitet.
-Men till slut var det ändå timpenningen som avgjorde, om vi granskar priolistorna så är det ju hela tiden lägsta timpris som vunnit, på varje enskild plats.
-Ja, så blev det trots allt, det stämmer, bekräftade Elsa Martinsson.
Bedömning
Från Företagarna sida efterlyste bland annat Frank Johansson på Franks Måleri att andra kriterier också bedöms, som miljöfrågan, som kvalitet, som tidigare referenser.
-Eftersom inte kvalitet får en större tyngd vid bedömningen, så är risken att jobben blir dyrare för kommunen ändå.
Frida Allert från Allerts Järn & Bygg:
-Irritationen över det här är väldigt stor från Företagarnas sida. Vi anser att vissa timpriser som accepterats av kommunen inte är rimliga och borde ifrågasättas.
Elsa Martinsson igen:
-Inför större jobb gör Teknik och drift en rimlighetsbedömning om vad det kommer att kosta. Om de får fram att det ska ta tio timmar och det kommer en faktura på 50 så måste det stoppas och ifrågasättas.
Max antal nej
Från kommunens sida deltog även Jimmy Bexell, ansvarig för Teknik och drift.
-Vi har sedan en tid ytterligare granskat vad det står i anbuden och jämfört det med fakturor, timrapporter och annat. Men jag håller med om det Elsa säger, vi tar en preliminär kostnad innan alla jobb av större dignitet påbörjas, det är för att bättre kunna hålla koll – samt för att kunna motivera och få kostnaderna godkända av politiken.
Stefan Björklund på Björklunds svarade:
-Fast det blir ju också fel. Det betyder ju att vi till nästa anbudsupphandling skulle kunna lämna ett timpris på 200 kronor och sedan bara inför varje jobb upplysa om kostnaden och köra på. Dokumenterar kommunen över huvud taget hur jobb utförs, för att ta hänsyn till vid nya upphandlingar?
-Ja, under pågående avtalsperiod, men inte inför nya upphandlingar, svarade Jimmy Bexell, och det vet jag inte ens om det vore lagligt. Vad säger du Elsa?
-Nej upphandlingar får enligt LOU inte vara bakåtsyftande. Vi får inte se vad som hänt bakåt, när vi upphandlar för framtiden.
Rangordningen slutligen, var det någon som frågade, får ett företag som exempelvis står som nummer ett på priolistan säga nej hur många gånger som helst, och sedan bara hoppa på de jobb som passar bäst?
-Det finns inte reglerat hur många gånger de får säga nej, svarade Elsa Martinsson, men det kan vi gärna med oss att tänka på från detta möte.