Henning Jonsson - en pigg 97-åring

Det är en glad och pigg Henning Jonsson som öppnar dörren till oss när vi ringer på till hans lägenhet i Horn.
1916 föddes Henning i Ukna i Småland, hans far jobbade i skogen med stenarbete och hans mor var hemma. Som tio-åring fick Henning börja följa med sin far till skogen för att hjälpa till. På sidan om det gick han i skolan i Ukna. Snötomta hette skolan och där fick han under sex år lära sig räkna, läsa och skriva.
- En sak som jag i alla fall lärde mig var multiplikationstabellen, och den sitter än, säger Henning Jonsson.
Han berättar att de var runt 35 elever i en klass från årskurs 3-6 och att de hade en väldigt bra lärare.
- Han gav sig inte förrän vi kunde det.

Cykla 7-8 mil
Efter det gick Henning fortsättningsskola i tre veckor. När han var 17 år blev hans far sjuk och torpet skrevs då över på Henning.
Han bodde kvar några år men 1939 flyttade han tillsammans med sin bror till Stora Ved där de bodde i fem år. Under denna tid träffade Henning sin blivande fru, Elsa, som var från Hornsboda. Första gången de sågs var på ett missionsmöte i Mosshult.
- Det tog lite tid men vi sågs några gånger efter det och ibland gick man på dans. Det fanns många festplatser då, i skogen fanns det dansplatser lite överallt. Pojkarna slogs lite då och då när de vart osams om flickorna men det var aldrig något allvarligt. Det var inte något ovanligt att dra iväg 7-8 mil på en natt, och då var det cykel som gällde.

Bågsåg, stålsåg och yxa
1948 gifte sig Henning och Elsa. Så småningom flyttade de till Hycklinge. Sedan 13 års ålder jobbade Henning i skogen, han hade två hästar som hjälpte honom både i skogen och med lantbruket eftersom det inte fanns några maskiner.
- Motorsågen kom inte förrän början av 50-talet så jag arbetade med bågsåg, stålsåg och yxa. Jag köpte min första motorsåg 56.
Det är också det Henning tycker är den största skillnaden om man jämför tiderna, motoriseringen.
- Då fanns det inga maskiner alls, jag har lagt ner många dagar tillsammans med en lie.
Han kommer ihåg när de första bilarna började komma men han har aldrig haft någon själv. Istället har han slitit ut ett antal mopeder genom åren.
- Det fanns ju inga pengar på den tiden, det förekom aldrig några stora summor. Det var bytesaffärer som gällde. Ville man till exempel ha hjälp så fick man byta till sig det, man gick från den ene till den andre genom byn och på det viset klarade man sig.