Efter att vi under påskhelgen haft flera artiklar om Tjustbanan och Stångådalsbanan har det kommit en hel del reaktioner. Järnvägsfrämjandet avdelning öst med ordförande Bengt Walla i täten menar att man kan eliminera fortsatta olyckor i princip direkt.
– Ja, vi har fyra åtgärder som kan sättas in omgående och fyra ytterligare åtgärder som tar längre tid att genomföra och är bra mycket dyrare, säger Bengt Walla.
Totalt i landet har Järnvägsfrämjandet drygt 400 medlemmar, ett 70-tal av dessa finns i avdelning öst.
– Redan 1983 gjorde vi en utredning med flera konkreta förslag för Östgötapendeln, som jag anser är östgötatrafikens kronjuvel, mellan Kolmården och Motala. Vi tittade på vilka fordon och perronger det fanns och även på pendelströmmen. Nu jobbar vi med en ny utredning som gäller sträckan från Linköping till Kisa, säger Bengt Walla.
Utmed Stångådalsbanan mellan Linköping och Kalmar finns det 43 obevakade plankorsningar och på Tjustbanan mellan Linköping och Västervik är antalet 72 obevakade plankorsningar.
– På dessa två sträckor går det dagligen 16 tåg per bana och ta då 72 plankorsningar gånger 16 tåg gånger 365 dagar respektive 43 plankorsningar gånger 16 tåg gånger 365 dagar så innebär det tillsammans många hundratusentals gånger som det är stor olycksrisk på de obevakade plankorsningarna, säger Bengt Walla.
Järnvägsfrämjandet avdelning öst föreslår att alla plankorsningar kompletteras med bättre skydd.
– Det är fyra enkla och billiga åtgärder som senast dagen efter en olycka skulle kunna byggas. Kostnaden ligger mellan 10 000 och 40 000 kronor. Totalt för Stångådalsbanan blir cirka 10 miljoner kronor, säger Bengt Walla.
Åtgärderna är att sätta upp kryssmärke med en stor STOP-tavla, gummigupp 20 och tio meter före korsningen, siktröjning och siktsprängning samt gatutrafikljus med gulblink.
De fyra åtgärder som är mer långsiktiga och betydligt dyrare är att bygga parallellvägar, vägport genom banbank, vägbro över skärning och bomanläggning med ljus- och ljussignaler.
– De tre första åtgärderna kostar mellan en till fem miljoner kronor och den sista mellan tre och fyra miljoner kronor. Det skulle innebära en totalkostnad för Stångådalsbanan på 200 miljoner kronor, säger Bengt Walla.
Denny Josefsson är presskomunikatör på Trafikverket:
– Det finns ingen enkelt och snabb lösning när det kommer till åtgärdandet av plankorsningar. Trafikverket måste hålla sig till de lagar och förordningar som finns och kan inte hitta på egna lösningar eller ta genvägar. Därför är flera av de förslag som Järnvägsfrämjandet presenterar inte tänkbara lösningar.
– En plankorsning blir aldrig helt säker för att ytterligare stoppskyltar sätts upp och de gummigupp och gatutrafikljus som nämns är åtgärder som inte bedöms som möjliga att genomföra i nuläget.
När det kommer till siktröjning är det något Trafikverket jobbar med löpande. Men ofta är det inte så enkelt att vi kan gå och in och röja hur som helst utan den typen av insatser måste förhandlas med markägare. Det är en del av den demokratiska processen och därför kan det ta tid, säger Denny Josefsson.
Sverige har cirka 3 500 obevakade järnvägsövergångar, även kallade oskyddade plankorsningar. Sedan 2016 har 305 av dem byggts om eller stängts.
– Trafikverkets ambition är att med varierande metoder åtgärda landets alla obevakade övergångar och i den nationella planen fram till 2029 läggs tre miljarder kronor på just detta. Men resurserna är ändå begränsade och insatserna kostsamma så det kommer ta tid innan samtliga plankorsning är åtgärdade.
– Vid större upprustningar försöker vi bygga bort eller stänga så många korsningar vi kan. Det händer också att vi samverkar med kommuner när de ska genomföra en större trafikomläggning och på så sätt få ned kostnaden, säger Denny Josefsson.