Kolonilotten bredvid Värgårdsskolan har funnits länge men det var först som när bosnierna kom hit på nittiotalet som den verkligen växte och blomstrade.

Först till Kisa

Dervisa Trnjanin och hennes man var de första att komma till Kisa från kriget i Bosnien-Hercegovina i början av nittiotalet. Året var 1993 och det var till en början jobbigt för dem att vara ensamma, men sedan så kom fler från deras familj till Kisa. Syskon, föräldrar och kusiner började återigen fylla deras vardag.

– Det blev lite lättare då, man kunde sitta och prata med varandra,vi kunde inte svenska då i början, berättar Dervisa Trnjanin.

De fick runt 1995 möjligheten att ta över koloniområdet och fick hjälp av kommunen att etablera verksamheten. Bland annat Mona Andersson från kommunen var en stor hjälp för dem berättar Trnjanin. Hon fortsätter:

– Vi fick sällskap av fler svenskar och de hjälpte till att lära oss det svenska språket.

De fick mark och vatten och sedan dess har området fyllts av diverse växter, rosor, bönor, potatis och smultron. Det mesta går att hitta bland de många och stora odlingarna.

– Man slappnar av när man är här på kolonin, man tänker inte på något som har hänt eller det som händer, jag njuter bara, säger Trnjanin.

Kolonilotterna brukas av ett tiotal odlare, till störst del av Dervisas familj men också grannar och andra boende i området.