- Det handlar om att vi kan få lite medmänsklighet och förståelse varför vi är här, säger Mikael Johansson, som började i projektet januari 2016 och är från den 1 februari i år handledare på halvtid i snickeriet.
Projekt KomHall som startades hösten 2015 finansieras av samordningsförbundet Central Östergötland och har sin bas i Gula Huset i Kisa.
Deltagarna jobbar praktiskt i olika grupper med bland annat transport- och service, skog och grönområden och snickeri.
En ytterligare del i projektet är för nyanlända med behov av språkträning.
– Det tisslas och tasslas på samhället om att många går ut och in genom dörrarna på KomHall och vad vi egentligen är för människor, säger Mikael Johansson.
Kraven från arbetsförmedlingen, försäkringskassan och socialförvaltningen har genom åren blivit allt större för att alla i samhället ska ha någon form av sysselsättning.
– För att få ekonomiskt stöd från olika myndigheter måste man i dag sysselsätta sig i olika projekt som man blir anvisad till, säger Ann Sellbring, handläggare på KomHall.
Alla har en orsak till arbetslöshet.
Det kan vara psykisk eller fysisk ohälsa, språksvårigheter eller helt enkelt att man har varit ifrån arbetsmarknaden så länge att vägen tillbaka blivit svår.
Efter att Mikael Johansson avslutad sin industritekniks utbildning på Allhamraskolan i Kisa fick han praktik på en smedja i Kinda.
– Efter en kortare tid där så gick jag AMU-utbildningar svets och data genom arbetsförmedlingen. År 2000 fick jag anställning på Ljunghälls i Södra Vi.
I slutet av 2000-talet kom lågkonjunkturen och den slog även mot företaget i Södra Vi.
– Jag fick sluta där 2009, men mina bekymmer började ett par innan, säger Mikael Johansson och fortsätter:
– Jag hade värk och var trött och orkeslös och värken tilltog så att jag blev sjukskriven under ett par år.
Mikael Johansson blev sedan instoppad i arbetsförmedlingens Fas 3-projekt och där efter följde jobb på Coop-tjänst i Kisa och anställning om handledare för en datautbildning i Kisa.
I januari 2016 började Mikael på KomHall.
– Här fick jag ganska omgående hjälp med en egenremiss så att jag kom till smärtkliniken i Linköping och fick diagnosen fibromyalgi. Jag hade försökt att få komma till läkare under många år tidigare men utan framgång.
– Min anställning är fram till juli i år. Jag trivs jättebra och fyra timmar om dagen är vad jag orkar med. När jag kommer hem måste jag sova, då värken och tröttheten gör sig påmind och det här gör att man mår dåligt psykiskt, säger Mikael Johansson och fortsätter:
– Det finns en anledning till att vi är på KomHall då vi alla har olika bakgrunder. Jag kommer nog aldrig att kunna jobba heltid, fyra timmar är nog lagom för mig.
Hur ser din framtid ut?
– Jag har egentligen inga större framtidsutsikter. Jag lever en dag i sänder. Det är att kämpa lite i motvind, säger Mikael Johansson.
– 40 timmars arbetsvecka är standard, men för vem då?. Det intressanta är att utgå från vad man har för förutsättningar, säger Ann Sellbrink.
– Livet kan förändras på bara några timmar, veckor, månader eller år. Man sitter inte säkert i båten, säger Mikael Johansson.
– Projektet avslutas i höst men min förhoppning är att kommunen tar över KomHall i egen regi, svaret får vi innan sommaren, säger Ann Sellbrink