Susanne Korduner säger till vår tidning att han vet om att hon styrt Itsam med förhållandevis strama tyglar, men säger samtidigt att det är en verksamhet som bör ledas på det sättet.
-Men det har sannerligen inte varit helt enkelt att leda verksamheten med sex olika kommunalråd och sex olika kommunchefer som alla har olika uppfattning om vad som är rätt eller fel.
Inga direktiv
Susanne Korduner, det har spekulerats i om det är just kommuncheferna, med olika förutsättningar och viljor i olika kommuner, som varit det största hindret.
-Nej, eller jo, visst har det varit så att de har olika åsikter. Men det är bara bra, det respekterar jag, de ser ju till sina respektive kommuner. Det största hindret är helt enkelt politikerna de har inte kunnat staka ut den väg som vi ska ta i framtiden.
Hon utvecklar sitt resonemang och säger att det är omöjligt att driva Itsam utan klara direktiv om framtiden.
Men personalavhoppen då, vad säger du om dem? Är det inte i viss mån ditt fel?
-Kanske det. Men till skillnad från mig själv, som haft en rimligt bra lön, så har medarbetarna tjänat för lite. Konkurrensen från andra aktörer inom branschen har blivit för stor. Vi har inom Itsam utbildat alla dessa duktiga killar och tjejer och sedan har de slutat, det gör det inte enkelt, precis.
-Min åsikt är att de inte fått tillräcklig lön för mödan.
Hon är medveten om att några personer inom direktionen länge velat ha ett annat ledarskap.
-Jag har kämpat i tre år. Det har varit tuffa år, men jag har drivit min linje. Och enligt mig ar det varit ett helt adekvat ledarskap.
Ute andra dagen
Susanne Korduners beslut att hoppa av sin tjänst som förbundsdirektör med omedelbar verkan har alltså inte så mycket med Itsams resultat att göra. Även om det funnits meningskiljaktligheter med delar av direktionen.
-De flesta i ledningen har varit totallojala, som hon beskriver det, det finns massor av förbättringslinjer och massor av energi, inneboende i Itsam.
-Nej, det handlar om min egen person. Det har varit svårt rent privat. Vi hade en diskussion inom familjen i helgen. De mer eller mindre förbjöd mig att fortsätta. Vi kom fram till att jag skulle ta det här beslutet, jag har redan gått över gränsen. Jag måste leva också.
Så sent som i förra veckan fanns inga sådana planer.
-Men nu när jag tagit klivet så känns det ändå skönt. Men vet inte vad jag ska göra nu. Något blir det i alla fall.
-Dessutom vill jag önska Itsam lycka till och framför allt Conny Forsberg, som var min vice förbundsdirektör. Han är otroligt duktig och drivande.
-Det var synd att det skulle gå så här. Jag har etablerat mig i Kisa, en fantastisk ort och jag har fått många nya vänner. Samtidigt vet jag att det kan gå så här i den här branschen, inne ena dagen, ute den andra.