Det finns anledning till att Per Svenson Borrud är arg. En hel bransch är ilsken över beslutet. Det verkar i princip som om Högsta Förvaltningsdomstolen i sin dom riktat in sig på alla de 250 000 människor som kör drönare för sitt eget nöjes skull.
- Det verkar inte som om de tänkt på att vi drabbas av samma dom. Jag följer de regler som gäller i mitt tillstånd från Transportstyrelsen kategori 1A och 1C, bland annat filmande som högst upp till 120 meter, maximalt 500 meter från den plats jag står och alltid inom fullt synhåll, alltid dagtid samt 50 meter från människor som närmast.
Fjärrstyrd kamera
Han menar att med de reglerna finns ingen chans att den personliga integriteten röjs. Det som var avsikten med domstolens ställningstagande.
Det handlar i botten om ett överklagande från Datainspektionen. Myndigheten överklagade en dom från förvaltningsrätten som tidigare upphävt en dom från länsstyrelsen som hade nekat Linköpingsföretaget AA-videos tillstånd.
Datainspektionen hänvisar till dataövervakningslagen som uppdaterades senast 2013, men grundar sig på lagen från 1977.
Högsta Förvaltningsdomstolen slår fast att en kamera som är monterad på en drönare behöver tillstånd från länsstyrelsen. Domstolen menar att det är skillnad på kameror som hanteras på plats och de som fjärrstyrs.
Längst i världen
En drönarkamera betraktas som en övervakningskamera för att den används på allmän plats.
Inom branschen har denna inställnings väckt ilska. Själva beslutet innebär inget totalt förbud som ofta beskrivits i media, utan näringsidkare och andra som vill använda kameror måste ansöka om tillstånd.
- Men i princip är det inte så stor idé att ansöka eftersom det är väldigt svårt att få det tillståndet, säger Per Svensson Borrud.
Från Datainspektionens sida är man noga med att domen ändå är ett förbud och att en ny process nu tar sin början. Det är nu upp till respektive länsstyrelse att besluta vem som ska få tillstånd.
Som lagen är skriven är det väldigt svårt för kommersiella aktörer att få tillståndet.
Sverige har därmed gått längst i världen i denna fråga. I Japan infördes nyligen förbud mot kameraanvändning över tätorter, men totalförbud är det bara Sverige som har.
- Jag har haft många uppdrag, har investerat en hel del i utrustningen och flygtränat mycket för att få igång min verksamhet. Detta känns inget vidare, säger Per Svensson Borrud.
Hans två drönare kostar tillsammans med kringutrustning cirka 50 000 kronor. Han har anmält till räddningstjänsten att han kan vara behjälplig vid skogsbränder och olyckor, liksom han är med i FRG, kommunens frivilliga resursgrupp, och till myndigheter som snabbt vill få en överblick över stora områden.
Avvakta ställningstagande
Han använder dessutom drönaren i sin fotofirma och har haft flera uppdrag åt företag och privatpersoner som köpt flygfilmningsservice av Pelles Photo.
- Det känns som något av ett misstag, detta förbud. Detta handlar alltså inte om kameraövervakning från mitt håll. Det är väldigt svårt att göra någon form av övervakning med drönare på hög höjd, och det är omöjligt att urskilja enskilda ansikten på personer. Om man följer reglerna.
Nu ska Per Svensson Borrud avvakta vilka ställningstagande branschen rekommenderar och sedan ämnar han söka tillstånd hos länsstyrelsen, även om han tror att det kan vara svårt att få något.
- Det lustiga är att i fredags, samma dag som beslutet kom, kom en avi i brevlådan från transportstyrelsen. Det var den årliga avgiften för mitt tillstånd på 1 200 kronor. Ska jag betala nu, eller inte? Jag får inte lämna marken med drönarna.