Arne Andersson är rejält kritisk mot hur kyrkogårdarna tar hand om sina borttagna gravstenar. Han tar oss med på en promenad vid Västra Eneby kyrka. Bakom den gamla likboden ligger ett 20-tal gravstenar lite huller om buller.
- De ligger ju så man kan se inskriften, säger Andersson, och det växer ogräs emellan. De har legat här i åtskilliga år. De kunde åtminstone lägga dem så inte inskriften syns.
Men helst borde de inte ligga där alls, tycker Andersson.
- Det borde ju finnas några etiska regler om att de ska destrueras.

Ökande problem
Alve Gustafsson är kyrkogårdsföreståndare i Kisa, Västra Eneby och Tidersrum och han suckar lite när frågan kommer på tal.
- Vi vet om problemet och har slitit med det länge. Det är ett dilemma och ett accelerande problem.
Någon landsomfattande lag eller regel finns inte, enligt Gustafsson.
- Utgångspunkten är ju att gravstenen är gravrättsinnehavarens egendom. När gravrätten upphör så återgår marken till kyrkogårdsförvaltningen men problemet är gravstenen. Det är ju knappast någon anhörig som vill ta med den hem.

Till krossning
Frågan är då vad kyrkogårdsförvaltningen ska göra med stenen. Först måste man titta på om den har något speciellt kulturhistoriskt värde; antingen stenen i sig eller den person det gäller. Bara det är en knepig fråga, menar Gustafsson.
Sen gäller det att destruera stenen. Det görs genom krossning vid något lokalt krossverk i Kisatrakten.
- Men vi kan ju inte bara beställa en lastbil, säger Alve Gustafsson. Någon av oss från personalen måste följa med och se till att stenen verkligen krossas och inte blir liggande någonstans. Så det är en fråga om tid och prioritet.

Svårt hitta anhöriga
Problemet kommer att accelerera, tror Gustafsson, i takt med att gravrätterna från 50- och 60-talen upphör. De gravrätterna är på 50 år medan de senaste gravrätterna bara är på 25 år. Vad som skett under de senaste 50 åren är att familjerna splittrats allt mer och att det därför ofta är svårt att hitta anhöriga till gravarna.
Ett alternativ till att krossa gravstenarna är annars att återanvända dem, menar Alve Gustafsson.
- Personligen tycker jag att det borde finnas ett större intresse för återanvändning. Det kan göras genom att slipa bort den gamla texten eller att använda den andra sidan på stenen.

"När det blir tid"
Beträffande stenarna vid Västra Eneby så lovar Gustafsson att de kommer att tas om hand, men han vill inte lova riktigt när.
- När det blir tid kommer vi att städa upp. Vi är väl medvetna om problemet.
Det är ett svar som Arne Andersson inte riktigt köper.
- Så tidsbelastat kan det väl inte vara. Det borde finnas någon tumregel och tidsplan för hur länge stenarna ska få ligga.