Kungen tar tåget till Slätmon

Den 8 juni 1902 låg det förväntan i luften. Järnvägen mellan Vimmerby och Linköping invigdes och självaste kung Oscar II reste med invigningståget och steg av på varenda station.
Ja, han var inte enda högdjuret ombord. Med på tåget fanns kronprins Gustaf, två statsråd, landshövdingarna i Östergötland och Kalmar och biskopen i Linköping.

400 i Slätmon
Även i lilla Slätmon var intresset enormt. Cirka 400 människor ska ha väntat på perrongen varav ett hundratal barn. Många hade gått en mil bara för att få en skymt av kungen.
Men de många stoppen tog sin rundliga tid och när tåget nådde Slätmon på sin färd norrut var det 20 minuter försenat.

Rullade förbi
Trafikchef A Theodor Rudelius förde själv befälet på tåget. Han blev nervös och berordrade tåget att inte stanna.
I stället rullade det sakta förbi och den som hade tur kunde möjligen se kungen vinka genom fönstret. Vilket besvikelse!

Ögonvittnen
I dag är Niklas Adell ordförande i föreningen Stångådalsbanans Vänner. För ett drygt tiotal år sen skrev han boken om Östra Centralbanan tillsammans med Per-Olov Brännlund.
Då pratade han personligen med människor som var med den där gången 1902. De kom fortfarande ihåg hur besvikna de blev. Och det kan man förstå.

Alla utom Slätmon
Det fanns 18 stationer och hållplatser längs banan och tåget stannade vid alla andra utom Slätmon.
Rudelius fick också utstå en hel del kritik. Till och med kungen lär stillsamt ha framfört sitt missnöje.
- Det är ju en rätt taskig historia, säger Adell. Det är lätt att förstå bitterheten och besvikelsen.