I ett helt decennium har Väntjänsten i Horn givit brukarna på Stångågården en guldkant i vardagen. De har gjort sådant den ordinarie personalen inte hinner med. Med promenader, fika och musikunderhållning bidrar de till att de boende får ett mer händelserikt liv, och det allra viktigaste, de får komma ut.
”Tacksamhet”
– De har det bra på Stångågården, men de behöver se en annan miljö ibland, utöver sina rum och matsalen, säger Maj-Britt Pettersson och fortsätter:
– Vi har verkligen fått värme och tacksamhet genom åren, både från brukare och deras anhöriga.
Allting började när Maj-Britt Pettersson var engagerad inom Röda Korset. Då tog de ut brukarna på promenader en och en, men efter kontakt med Väntjänsten i Kisa och en bussresa till Hultsfred fick Horneldsjälen en annan idé. Hon bestämde sig för att bilda en väntjänst även på hemmaplan, där aktiviteterna
genomfördes med en hel grupp.
– Det är ju så viktigt att de gamla kommer ut. Jag brukar säga att jag går dit med glädje och går hem med dubbel glädje för att jag vet hur uppskattat det är, och så känner jag ju själv att det är roligt också, säger Maj- Britt Pettersson.
”Stolt”
Sedan dess har Väntjänsten, i dagsläget bestående av 18 ideella krafter, arrangerat aktiviteter för brukarna på Stångågården varannan onsdag.
Nu väljer Maj-Britt Pettersson att lämna över ansvaret för organisationen till Inger Borén, men hon kommer fortsätta att vara aktiv.
– Nej, jag lämnar aldrig Väntjänsten så länge jag kan gå, säger hon och fortsätter:
– Väntjänsten är något jag är väldigt stolt över.
För Inger Borén var det aldrig några tveksamheter om hon skulle anta sig uppdraget.
– Det låg nära till hands, jag har ju själv jobbat på Stångågården en gång i tiden. Jag är en människa som har svårt att sitta still och vill ha mycket omkring mig så när jag hade tid och ork över så bestämde jag mig för att förvalta ansvaret, säger hon och fortsätter:
– Man får ju så mycket tillbaka. Det är stimulerande och trevligt i gruppen, och så är det intressant när de boende berättar om sina liv.
Hur hoppas ni framtiden ser ut?
– Vi får vara tacksamma om Väntjänsten kan fortsätta vara som den är. Man kan inte gör för stora utsvängningar heller, de äldre måste ju orka med, så vi hoppas vi kan fortsätta i samma anda, men lite fler yngre pensionärer som ville engagera sig vore inte fel, säger de båda ideella krafterna.