Drevkarlarnas rop hörs på avstånd i den annars stilla skogen. Deras uppgift är att skrämma fram älgarna så att de springer mot skytten, som sitter och väntar på sitt pass.
Daniel Andersson från Kisa sitter alldeles stilla och är beredd med geväret. Men inte en rörelse syns i skogen. Till slut kan man skymta en röd keps, och en av drevkarlarna kliver ut på vägen. Passet är över för den här gången och älgarna i skogarna kring Ydrefors kan pusta ut, åtminstone ett litet tag.

Utlottning av pass
Vid fikapausen efter det första passet är stämningen rå men hjärtlig, och lottningen av älgpassen inför nästa omgång börjar. Suckar och spridda svordomar hörs när älgpassen delas ut.
- Ger du en hundring för att byta pass med mig? frågar någon.
- Han skulle nog ge mer än så, säger en annan och skrattar.
Men eftersom älgarna även denna gång lyser med sin frånvaro spelar det ingen större roll vilket pass man sitter på.
Daniel Andersson har jagat i sex år, och det är gemenskapen har tycker är viktigast med älgjakten.
- Det är egentligen fikat som är roligast. Många av de i jaktlaget träffar man bara när det är älgjakt.
Man han tycker även att det är något speciellt med själva jakten.
- Första gången jag sköt en älg... Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Då har man hög puls, säger han.

Tjur sköts i morse
Han har varit uppe sedan fyra i morse och första jaktpasset började vid halv sex. Då sköts också en älgtjur, den enda som jaktlaget blivit tilldelad i sin kvot. Nu återstår fyra älgkalvar av jaktkvoten för i år.
- Jag hann lagom stänga bildörren så hörde jag att det smällde, och så var det färdigt, säger Daniel Andersson.
Nils-Egon Johansson har jagat i Ydreforsskogarna i en 20-25 år och är den som har varit längst i jaktlaget. Också han tycker att den sociala biten är det bästa med jakten.
- Förr jagade man från att det började ljusna tills det blev mörkt. Det var så träligt att bara sitta timme efter timme. Det är roligare nu när vi har kortare pass med fika emellan, säger han.
Linus Lindström är bland de yngre på årets älgjakt. Eftersom han ännu inte skaffat jägarlicens får han och kompisen Kim Karlsson bara gå med i drevet det här året.
- Jag har varit med på jakten sedan jag var fem år, men det är de senaste tre åren som jag har gått i drevet, säger Linus Lindström.

Ovanligt med olyckor
Trots att skogarna är fulla av män med gevär så här års, så är ändå jaktolyckor väldigt ovanliga.
- Det är en på miljarden. Möjligen har jag läst om att det skulle hänt något sådant i tidningen någon gång, säger Daniel Andersson.
Enligt honom visar också allmänheten stor förståelse för älgjakten och det är få som till exempel släpper hundarna lösa under de första veckorna. Också ryttarna kan andas ut under jakten.
- De stör ju inte oss när de kommer och rider, men det är klart att en del av ryttarna blir ju livrädda när de ser oss i skogen. Men det är ingen fara. Vi ser faktiskt skillnad på en älg och en häst, och dessutom brukar älgarna oftast inte ha någon på ryggen, säger Daniel Andersson och skrattar.