Barnen leker och skrattar några hundra meter bort på den närliggande skolgården, solen har precis gjort sig hemmastadd på den klarblåa himmelen och det lugna samhället håller sakta på att vakna till liv. Detta har Horneldsjälen Börje Carlsson kunnat bevittna från sin arbetsplats i närmare fyra decennier. Som 27-åring blev han anställd som kyrkvaktmästare vid, vad som idag heter, Kinda Pastorat. Nu, från och med månadsskiftet, stämplar han ut för absolut sista gången, och tar en tidigarelagd pension.
– Jag trivs väldigt bra på det här jobbet, arbetskamrater och allting är toppen egentligen. Vi känns verkligen som ett arbetslag, det kvittar om du är präst, kantor eller vaktmästare, alla har sina uppdrag, men ingen är viktigare än den andra, säger Börje Carlsson och fortsätter:
– Men en av orsakerna till att jag slutar lite tidigare är att jag engagerar mig i mycket annat, och vill ha mer tid över till det, framförallt Går´n. Sedan är det ju så att jag inte förlorar så mycket ekonomi heller, och pengar är ju inte allt här i livet.
Andra planer
Som ung var framtidsplanerna dock helt annorlunda. Med en lantbruksutbildning i ryggsäcken jobbade han på flera olika gårdar, men när han fick en heltidstjänst uppdagades en ovälkommen allergi. Han tålde helt enkelt inte djuren, vilket satte stopp för planerna att en gång i framtiden driva sin egna gård.
– Då var jag helt enkelt tvungen att hitta på något annat, så när de utannonserade tjänsten som kyrkvaktmästare gjorde jag en ansökan och fick den, sedan har jag blivit kvar, säger eldsjälen och fortsätter:
– Det är klart att jobbet inte varit roligt jämt, men det är ju så att det är ett väldigt omväxlande och fritt jobb. Man gör inte samma sak hela dagar, iallafall inte två dagar i sträck, och det gillar jag. Sedan är det på landsbygden jag vill bo, jag trivs här.
Sorgearbete
Som kyrkvaktmästare är uppgifterna många, och arbetsplatsen ryms inte bara inom kyrkogårdens portar. Trädgårdsarbete har varit en stor del av arbetstimmarna, men även snöskottning och gravskötsel har stått
på schemat.
Det sistnämnda kan vara speciellt tufft, men även ett sätt att hantera sorgen.
– Det är väldigt speciellt att jobba på en kyrkogård egentligen, och att gräva gravar framförallt. Det kan vara jättejobbigt då jag som brandman varit med och tagit hand om folk som vi sedan haft begravning på, och speciellt när det gäller yngre människor, då går det inte så lätt förbi, utan det fastnar i huvudet, säger Börje Carlsson och fortsätter:
– Det är vissa gravar jag kommer ihåg som har varit väldigt psykiskt tunga, men jag anser ju att jag lika gärna kan vara med hela vägen. Det kan vara en del i mitt sorgearbete för vänner som gått bort.
Sjukdomsperiod
Som brandman fortsätter kyrkvaktmästaren däremot ett tag till, ”tills man får tag på fler folk till räddningsstyrkan”, berättar han. Att han skulle lägga arbetshandskarna på hyllan innan pensionsåldern, var efter noga funderingar, ett relativt lätt beslut, mycket på grund av en tidigare tuff sjukdomsperiod.
– Jag åkte på en hjärnhinneblödning för två år sedan, och var sjukskriven ett halvår. Då fick jag en fundering på att livet kanske innehåller mer än bara jobbet, och man kanske ska ta vara på den tid man har, avslutar Börje Carlsson.