Så har båten styrt sin kosa vidare och jag har satt min fot på Kreta - nordbornas egen paradisö. Här gör jag nu min fjärde och sista säsong i charterns regi. Att bara säga det, att det börjar närma sig slutet gör mig lite rädd och nervös, men jag är redo för nya äventyr - men först ska jag njuta av en fantastisk sommar.
Njuter av värmen
Det står 37 grader på termometern, vi pratar om skuggan, jag tänker för mig själv att jag måste gå och dricka vatten. Jag njuter av värmen, och det gör minst sagt alla lite halvröda turisterna också. För cirka två månader sen landade jag här på Kreta, jag kände inte till det mycket men hade väl en bild som alla andra av vita hus och blå tak, det visade sig att jag hade fel. Här finns varken de vita husen eller de blå taken men en natur utan dess like gör att ön tar priset ändå.
Fantastiska landskap
Jag har mött många gäster som berättat för mig att de varit här varje år i 20, 30, ja till och med 40 år. ”Och hur gammal är jag nu igen”, tänker jag i smyg. Men i vilket fall, jag förstår de! Kreta har en av de mest fantastiska landskap jag sett med höga berg och djupa dalar, en av mina bästa vänner jämförde det med ett mini Nya Zeeland, själv vet jag inget om det ännu. Står man i staden Platanias där jag bor kan du åt ena hållet se ut mot havet och se en bedårande blå grön färg, åt andra hållet står bergen. De som alltid är vita på toppen, på vintern av snö och om sommaren på grund av kalk.
Nordiska språken
Om man skulle ge sig ut på en utflykt skulle man få följa slingriga små vägar upp och ner och förmodligen skulle man få se en och annan get som står och balanserar på något löst stenblock.
Om man jämför denna stad med Alghero på Sardinien där jag tillbringade förra sommaren är den här betydligt mer inkörd, på var och varannan restaurang står skyltar som ”vi pratar svenska” och ”gratis wifi”, jag tror alla restauranger jag besökt hittills har haft meny på i alla fall ett av de nordiska språken. Det finns en huvudgata i staden och när jag cyklade igenom den igår kunde jag följa matchen mellan Norge och Island mellan barerna. Svenskar överallt, det skulle kunna vara vilken svensk sommarstad som helst som jag cyklar igenom. Men det är väl det som är lite charmen, kommer man hit så vet man vad man får, det är en kort flygresa och värmen är näst intill garanterad.
Hemma bäst
Vad du annars också kan ta som en självklarhet är god mat, för det finns det gott om här. Även om man bara ser svenskar ute på gatorna kan man finna en och annan liten grekisk dam i köken och nog finns det en rätt för alla, moussaka, tzatziki, souvlaki, oliver och baklava är bara några av delikatesserna. Och det är på nått sätt som att den grekiska salladen smakar bättre här än någon annanstans, grönsakerna är både smakfullare större och färggladare.
Nu ska jag ta vara på en tid som bara går och aldrig kommer igen. ”Dagarna man minns” blir ordspråket för detta kapitel i livet, i höst hamnar jag på svensk mark igen och vänder blad i boken. Var ska det sluta? Det vet jag inte än. Vad jag vet är att tiden där veckodagar inte spelar någon roll tar slut och att fredagen är den heliga kvällen. Men jag ska njuta av det livet också, njuta av rutiner, njuta av att dricka kranvatten, av ett internet som ständigt fungerar och av att kunna slänga toalettpapperet i toaletten.
Borta bra, men hemma bäst.
