Kinda kommun har cirka 70 hektar mark som betecknas som jordbruk och bete. Jaktarealerna är betydligt större.
Totalt sett äger kommunen drygt 70 hektar mark som i arrendeavtal betecknas som jordbruk och bete. Enligt vänsterpartisten Kicki Stridh är snittpriset för jordbruksmarken 375 kronor per hektar och år. För betesmarken är samma pris 105 kronor. Detta går att jämföra med snittpriset i Sverige som enligt Jordbruksverket ligger på 1 800 kronor för jordbruksmark och 550 kronor för betesmark.
– Priset för jordbruksmark skiljer sig enormt mycket åt beroende på var man befinner sig i länet och marken i Kinda går inte att jämföra med den mark som finns på exempelvis östgötaslätten i Linköping. Samtidigt låter 375 kronor helt orimligt billigt, konstaterar Svensson, som i länets regionstyrelse bland annat har ansvar för arrendefrågor.
Svensson är noga med att poängtera att han har svårt att bedöma hur mycket Kindas mark är värd utan att ha sett den.
– Det finns jordbruksmark som inte är värd mycket. Det kan bland annat bero på hårt vilttryck – omkring Åtvidaberg känner jag till mark som ingen knappt vill ha på grund av den anledningen. Om marken är svårodlad drar det ner priserna.
– En annan sak som spelar in är kontraktstiden. Om arrendet endast är på ett år har arrendatorn ingen besittningsrätt och då är marken inte lika attraktiv. Vissa arrendeavtal är också väldigt gamla och har sällan omförhandlats, fortsätter Svensson.
Enligt Kindas mark- och exploateringsingenjör Ricard Carlenius ska kommunen, med sina arrende, verka på marknadens villkor.
– Det finns inget krav att kommunen ska gå ut på den öppna marknaden när det gäller arrendeupplåtelser, men kommunen måste ha bedömt vad som är en marknadsmässig ersättning för arrendet. Det kan till exempel göras genom att man jämför ersättningsnivån med andra liknande avtal, skriver han i ett mejl.
Karolina Hedlund, samhällsbyggnadschef i Kinda, menar att arrendeavtalen är ett utvecklingsområde för kommunen.
Samhällsbyggnadschefen Karolina Hedlund kommenterar arrendepriserna, och fallet med Anders Ljung (C), så här:
– Jag vill inte uttala mig om hans arrende, men jag tänker det är viktigt att vi ser över samtliga arrenden oavsett vem som står på det. Vad som har gjorts tidigare kan inte jag ta ansvar för, däremot kan jag ta ansvar för vad som sker framåt.
Att det finns ett behov av att se över arrendepriserna håller hon med om.
– Ja, vi behöver anpassa oss gentemot vår omvärld och det har också fullmäktige, i tidigare beslut, bestämt ska ske.