Solen lyste starkt på byggnaden där hon bodde och morgondaggen låg överallt i trädgården från natten som varit. Känslan av glädje spred sig i kroppen på henne medan hon drog gardinen åt sidan och andades in den friska höstluften. Ingenting var som förut. Hon var lycklig, lyckligaste kvinnan på denna jord. Det var länge sedan hon hade varit så här glädjefylld, hon tyckte det var otäckt och främmande. Hennes huvud höll på att sprängas, kanske var det för att hon varit ute länge igår eller för att hon inte kunde sluta tänka på honom, han som kysst henne så försiktigt. Tankarna sprang runt i huvudet på henne medan hon började känna smaken av besvikelse, besvikelsen som hade tagit sig från hjärtat upp till halsen nu. Hon hade ångest och skuld för att hon inte hade tagit ett steg till, inte ens hans namn hade hon fått. Varför var hon så mesig? Det kunde varit han som låg bredvid henne nu och inte kudden som hon kramat hela natten.
Nu tänkte hon på honom. Hur han ristat in sitt namn i hennes hjärta, det var ett skrapsår nu. Ett infekterat skrapsår fullt av sorg. ”Tänker han ens på mig?”, sa hon för sig själv medan hon tappade huvudet i sina händer och brast ut i gråt. Huvudet föll lika snabbt ner i hennes händer som hennes hjärta föll i hans. Hon var förälskad.
Det var sent på eftermiddagen och händer och fötter låg åt alla håll. Han sträckte sig i det mörklagda rummet, han var utmattad från gårdagen. Gårdagen som han inte minns. Alkoholen från kvällen innan rusade fortfarande runt i kroppen och han luktade sprit och rök om sin tröja som han sovit i hela natten. Hans byxor låg slängda på golvet bredvid hans smutsiga skor. Han sträckte sig efter byxorna och kollade om plånboken låg kvar och han fylldes genast med en lättnade när han greppade det svarta lädret med handflatan. Bredvid plånboken låg något annat. Det var en lapp med ett nummer på. Huvudet fylldes med funderingar på vem det kunde vara, allt var så rörigt i hans huvud men han var stolt. Han hade fått en tjejs nummer. Han lade sig i sängen igen, gnuggade bort ångesten ur ögonen och drog sedan snabbt av täcket. En kall frisk vind strök över hans kropp. Det var bara att bita ihop och ta sig ur paradiset han låg i och möta konsekvenserna han skapat.
Nyfikenheten greppade hans hand och drog honom upp ur sängen där han möttes av nervositeten. Stående mitt på det kalla trägolvet stod han och tänkte på om han skulle ringa eller inte, var det värt det? Han visste inte ens vem hon var.
De gick in i badrummet och satte på kranen, vattnet rann som tårarna på hennes ansikte. Han hällde det kalla vattnet över ansiktet för att vakna till, hon för att skölja bort tårarna. Han minns ingenting tänkte hon, han har ingen aning om vad han har stulit från mig. Mitt hjärta är hos någon som kan tappa det och stampa på det när som helst och jag kan inte göra något åt det. Han kollade sig i spegeln, han försökte minnas vad han gjort. Men han hade ingen aning.
Ingenting kändes som förut, hon kunde inte släppa taget om honom. Han var det enda som fanns i hennes huvud. Det hade bara gått några timmar men det känns som hon hade väntat i evigheter, väntar hon på något som aldrig kommer? Hon har börjat inbilla sig signaler, ljudet av sin telefon ekade i huvudet och hon har kollat telefonen minst tio gånger på en kvart. Han ringer inte tänker hon. Varför skulle han göra det?
Här var det tyst. Han satt på golvet med knäna i kors, han har suttit så länge nu. Han var kluven, han visste inte vad han skulle ta sig till. Han tryckte sin tröja mot sitt ansikte och andades in, bakom doften av rök och sprit gömde sig lukten av en väldoftande parfym. En tjejparfym. Det var länge sedan han hade känt doften av något så gott, han saknade sådan närhet. Han sträckte sig efter telefonen.
Telefonen ringde, hon sprang fram som om det vore liv eller död och slängde sig hastigt över luten. Hon var andfådd, hon tog ett djupt andetag och svarade, det blev tyst. Tystnaden kvävde henne inombords. ”Säg någonting”, tänkte hon och fick till slut fram ett svagt och krassligt ”Hej”. Hon frågade vem det var även fast hon kände igen hans röst, hon blev varm i hela kroppen. Värmen spred sig från bröstet upp till hennes mun och hon log. Det kändes som hon hade känt honom hela livet. Kopplingen mellan telefonerna sammanförde deras känslor och tankar till ett. Två främlingar med helt olika tankar och perspektiv på händelsen blev kära.