Efter uppväxten i Norrköping flyttade 42-åriga Nina Marliden till Linköping, och vidare till Kisa 2018. 2020 engagerade hon sig i kommunpolitiken för Vänsterpartiet där hon nu sitter som ledamot i kommunfullmäktige.
– Länge saknade jag modet att ge mig in i det politiska. Att jag engagerade mig berodde på att jag flyttade till Kinda och fick kontakt med politiskt aktiva. Det började med sociala medier, men så småningom fick jag kontakt med Kicki Stridh. Hade det inte varit för henne hade jag aldrig gett mig in i politiken, säger Nina.
Kicki Stridh satt både i kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden för Vänsterpartiet. Hon gick bort i augusti 2023 efter ett cancerbesked.
– Kicki hade sådant patos. Engagerad, framförallt i den feministiska kampen och för utrikesfödda kvinnor. Verklig integration, på gräsrotsnivå. Det tickade alla mina boxar. Kicki gav mig också modet att ta steget att engagera mig – hon stöttade mig i allt. Jag behövde ha någon annan som såg förmågan i mig. Kicki och hennes sambo Roger lockade mig ur mitt skal.
Nina Marlidens föräldrar var finska arbetskraftsinvandrare på 70-talet.
– Mycket av mitt politiska engagemang kommer från den bakgrunden. Vår familj var inte som "alla andra", det märkte jag redan som liten.
Det roligaste med kommunpolitik tycker Nina Marliden är att "känna att man inte bara sitter och gnäller", utan att man i alla fall försöker göra något.
– Det står ju alla kommuninvånare fritt att lägga motioner till exempel, men det är kul att få göra det på ett organiserat sätt och med stöd från partiet. Kommunpolitiken lyfter också fram andra perspektiv, särskilt från marginaliserade grupper som inte riktigt hörs. Eftersom min bakgrund är liknande så har jag lite att bidra med där tycker jag.
Finns det några särskilda utmaningar med kommunpolitiken?
– Det är mycket som är nytt för mig, särskilt när det kommer till kommunfullmäktige. Jag var tidigare ledamot i vård- och omsorgsnämnden och där var det ganska självklart för mig vilka frågor jag skulle lyfta. Men att gå upp i kommunfullmäktige och stå framför kameran och prata – där finns ett litet obehag. Jag håller på att lära mig, framförallt att kunna replikera ordentligt på saker. Saker ska inte stå oemotsagda – man ska inte avstå från att säga nåt bara för att det blir bekvämare så.
Nina säger att hon ännu inte har lärt känna så många andra i kommunhuset, men att det brukar vara bra stämning också över partigränser.
– Jag får vara mig själv här. Man ska inte vara rädd att engagera sig politiskt i Kinda om man vill det.
Utöver politiken är Ninas stora intresse skogen och miljön. Hon jobbar på Sweco i Jönköping som naturvärdesinventerare och artskyddsutredare.
– Som miljövetare har jag fått insikt i detta med klimatförändringar och miljöförstöring. Kinda är en bygd som är rik på arter. Det är min skyldighet som kommuninvånare och förtroendevald att påtala de naturvärden som finns här.
Hon har inga ambitioner om att göra politisk karriär, men hon driver gärna Vänsterpartiets politik i kommunen.
Vilken är den besvärligaste politiska situation du har ställts inför?
– När det är okända saker som man inte vet hur man ska hantera riktigt, som ryktet om att socialtjänsten tog utrikesföddas barn. Den typen av desinformation – hur man ska föra dialog med folk som är rädda. Det var en utmaning.
Bland Ninas hjärtefrågor finns alltså rättvisefrågorna. Här menar hon att det konkret är viktigt att möta människor från olika grupper, att uppmuntra och stötta dem.
– Marginaliserade människor har ofta inte tid att ägna sig åt politik. Då är det viktigt att de som ska representera dem brinner för deras sak. Jag är ny i politiken och kan bara relatera till mig själv, men jag blev hörd och uppmuntrad.
En annan av hennes hjärtefrågor är förnyelsebar energi. Hur ser hon då på planerna på vindkraft i Hycklinge/Horn?
– Det är bra, men jag ser helst att kommuninvånarna äger kraftverken. Vindkraft ett sätt att röra sig mot tryggad och förnyelsebar energiförsörjning. Men det planerade området för vindkraften är redan exploaterat. Naturvärdena som fanns där har försvunnit i och med trakthyggesbruket som är den huvudsakliga användningen av Kindas skogsmark.