År efter år återkommer de stora besparingskraven på skolan. Det är inte att ta miste på frustrationen när vi får en pratstund med tre av lärarna på Rimforsa skola. Handlar det bara om ett taktiskt spel? frågar sig lärarna; kommunen lägger besparingskrav på tio miljoner för att kanske i slutänden spara några få miljoner.
För lärarna innebär det i varje fall en ständig press att diskutera neddragningar och oroa sig i stället för att ägna sig åt det som nästan alla lärare vill: undervisa och ta hand om sina elever.
Maj-Viol Thostrup är klasslärare i en fyra. Hon kan se hur resurserna dragits ner de senaste åren.
- Jag har en fyra på 27 elever, som slagits ihop av tre treor. Förra gången vi slog ihop klasser fick vi en speciallärare extra timmar hos oss. Men nu blir vi nästan utan.
Satsat på lågstadiet
I dag är mellanstadieklasserna i Rimforsa på 27-30 elever. Lågstadieklasserna är mindre (omkring 20). Man har medvetet valt att satsa både på färre barn i klasserna och mer speciallärartimmar på lågstadiet. Men i stället blir det tyngre på mellanstadiet med stora klasser, färre grupptimmar och mindre tid för speciallärare.
Göran Carlsson är speciallärare och han känner av hur specialundervisningen får stryka på foten.
- Det enda som finns att spara på är ju större klasser eller färre speciallärare. Större klasser finns det ju ingen möjlighet till utan det enda är att dra ner på speciallärare och elevassistenter.
Noll spartolerans
I Rimforsa skola har lärarna ingen förståelse för kommunens sparkrav. Vad ska vi egentligen spara på? undrar de. Det enda som går att spara på är tjänster. Och eftersom klasserna inte kan bli större så måste speciallärare och elevassistenter dras in. Det vill säga just de som är till för elever med särskilda behov. Höj skatten! säger lärarna. Det är det enda rätta.
Tre Rimforsalärare som tröttnat på sparkraven i skolan: Maj-Viol Thostrup, Göran Carlsson och Gunnar Hultman.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter