– Det kommer att kännas lite lustigt, säger han när vi träffas i kommunhuset i Kisa.
Rösten ekar mellan de kala väggarna i hans tjänsterum. Resterna efter fyra år som ledande politiker är bortrensade och slängda i svarta sopsäckar.
Kvar på skrivbordet en dator, penna och sax samt några papper. Och fyra skjortor på en tamburmajor.
Hans Måhagen igen.
– Från att ha varit i händelsernas centrum och varit intressant för allmänheten är jag inte det längre. Det blir lite knepigt att hantera.
Hur ska du kompensera?– Jag har inget jättebehov av att stå i centrum. Samtidigt är det roligt att vara efterfrågad och ingå i ett sammanhang.
Vad i politiken har varit mest positivt?– Att få vara med och påverka utvecklingen av en kommun och därmed människors vardag. Att sträva efter att hela tiden göra saker bättre. Och att göra det tillsammans med andra.
Baksidor?– Uppdraget kräver mycket och det är väldigt många frågor som man ska ta ställning till och väga olika handlingsvägar mot varann. Jobbigast var nog att göra överenskommelser i majoriteten (S/M/KD) och samtidigt förankra det i det egna partiet.
Han nämner även förhållandet till andras åsikter.
– Hur mycket ska man lyssna på medborgarna? Är det starka lobbygrupper som ska få som de vill när det samtidigt finns människor som har starka behov, men som inte är lika högljudda.
Hur vill du summera den gångna mandatperioden?– Jag är väldigt stolt över det vi har åstadkommit. Vi har många beslut och framförallt att vi har kunnat fatta besluten kring idrottshallen i Rimforsa, räddningsstation i Kisa och den politiska organisationen. Tre frågor som har valsat runt i politiken i åratal. Inte för att de skulle vara viktigare än andra beslut, men just det här att vi kunnat få en bred politisk majoritet kring besluten.
Trots många beslut fick S betala ett högt pris i valet?– S gick bakåt i alla kommuner i Östergötland och även på nationell nivå, så det är väl en förklaring. Sedan var det diskussionen om kaféet på Kindagård som tog en vändning som vi aldrig kunde ana. Det kan man se på röstningen, det var i Kisa vi tappade, inte i Rimforsa.
Hur ser du på Kindas förutsättningar?– De är oerhört goda. Det finns en framtidstro, det byggs mycket, vi har en låg arbetslöshet, en industri på högvarv, låg skatt, god ekonomi och verksamheter med god kvalitet. Så om man sköter korten väl tror jag det fortsätter framåt.
Vad blev inte som du tänkt?– Jag hade önskat att vi kommit längre med förbifart Kisa, det är ett bekymmer. Likadant att arbetet kring Stångådalsbanan hade gett mer effekt än vad det har. Och att vi hade fått fler företag i kommunen, inte minst tjänsteföretag som vi inte har så jättegott om.
Vilka är misstagen?– Utvecklingen kring kaféet på Kindagård. I övrigt har det varit väldigt lugnt i politiken. Det kanske låter förmätet, men jag kan inte se att vi gjort nåt större misstag.
Vad har du lärt dig?– Vikten av att förankra tänkta beslut, att lyssna på våra medborgare och att ha bra relation med våra tjänstemän.
Vad väntar nu?– Jag ska rensa i mitt stora hus och funderar på att engagera mig i Hjärta till hjärta eller Väntjänsten. Men också läsa och börja motionera.
Hur mycket har du gått upp i vikt under mandatperioden?– Det var nog avklarat innan den började.
Slutord?– Jag är glad och tacksam att jag fått det här förtroendet och att det har varit fantastiskt stimulerande.
