– Det här började med att vi fick ett brev från personalen på Stångågården. De uttryckte sin oro över personalsituationen där och framför allt schemaläggningen som de inte känner sig delaktiga i, berättar Nils-Gunnar Wenhov (L), vård- och omsorgsnämndens ordförande.
Han fortsätter:
– Under försommaren, när vi hade verksamhetsdialog och träffade personalen på Stångågården, upplevde vi inte att den här oron fanns. Det kanske eskalerade under sommaren när personalsituationen med vikarier, över huvud taget i kommunen, var osäker.
När jag besökte Stångågården vittnade medarbetarna om att situationen har varit ohållbar sedan pandemin bröt ut. Ämnet ska ha kommit upp i både nämnder och på samverkansmöten. Känner du till det?
– Jag har bara varit med i snart två år, men jag minns ett digitalt möte. Då uttryckte de inte den här oron, men när det gäller arbetssituationen överlag så kan man säga att det har varit kämpigt på många sätt.
Hur känns det nu att höra att medarbetarna upplever att det här har fortgått länge?
– Jag kan förstå det. Det värsta är om man inte vågat uttrycka det tidigare. Jag tycker det är väldigt oroande och allvarligt om det är någon slags tystnadskultur. Det är väldigt viktigt att man vågar vara öppen och inte minst kontakta de chefer man har och ytterst oss politiker.
Grundtanken med det nämndinitiativ som tagits av Liberalerna, Moderaterna och Centerpartiet är att följa upp arbetssituationen på kommunens alla boenden (Stångågården, Västerliden och Bergdala) och involvera personalen i utformningen av deras arbetsmiljö.
– Det är det primära och det här brevet spädde på det. Det blev en anledning till att vi tog det här initiativet.
På Bergdala har man tidigare vidtagit åtgärder för att göra personalen mer delaktig i sin arbetsmiljö, berättar Nils-Gunnar Wenhov (L). Nu belyser han att det är viktigt att Västerliden och Stångågården får samma möjlighet.
Hur kommer det att gå till rent praktiskt?
– Förvaltningen ska undersöka situationen, men vilka redskap man sedan använder får de välja själva. Som politiker kan vi bara ta initiativ, inte praktiskt gå in och göra arbetet. Förhoppningen är att vi får fram ett bra underlag med brister som man kan åtgärda. Resultatet kan bli en annan schemaläggning eller ökad delaktighet, till exempel.