1957 blev det stort hallå när författaren Olle Hedberg valdes in i Svenska akademien. Den skygge Hedberg ville först inte släppa in några journalister till sin stuga i Verveln. Han pratade med Elmar Rydh om han visste någon som kunde ta några foton att skicka till tidningarna.
Rydh arbetade vid järnvägen i Verveln och brukade hjälpa Hedberg med det ena och det andra. Han var dessutom aktiv i fotoklubben i Kisa. Han rekommenderade Stig Berg för uppdraget. Berg, som vid den tiden jobbade på tryckeriet i Kisa, blev inte lite förvånad när han blev uppringd av den kände författaren.
"Han gapskrattade"Stig Berg tog tåget till Verveln. Där mötte Elmar Rydh för att skjutsa honom med dressin över järnvägsbron till Hedbergs stuga Tveggesjö.
- När vi var mitt på bron så kom rälsbussen. De tutade på oss och skrattade, minns Berg.
Visst var han orolig inför mötet med den påstått tväre författaren. Men det hade han inte behövt vara.
- Jag var där en hel dag och det var hur trevligt som helst. Hans fru Ruth var ju en väldigt glad person som livade upp med historier, och han gapskrattade.
Landade på sjön
Olle Hedberg var känd för att aldrig skratta offentligt. Men där i trädgården, där paret spatserade arm i arm, fick Stig Berg bilden på den skrattande Hedberg. Det blev förresten en hel serie bilder. Originalen köptes senare upp av Norstedts förlag där Hedberg gav ut sina böcker.
Det ska kanske nämnas att Olle Hedberg senare var tvungen att rucka på sin princip att inte släppa in journalister. Stinsen i Verveln hade med stor auktoritet hindrat hopen av journalister att ta sig över järnvägsbron till Tveggesjö. Men när legendariska Bang (Barbro Alving) landade med Dagens Nyheters reportageplan på sjön rakt utanför huset var till och med Olle Hedberg tvungen att ge sig.
Några år senare hade Stig Berg lämnat jobbet på tryckeriet och blivit lokalredaktör på Kinda-Posten. Han hade varit uppe i Stockholm för att kurera sin tennis-armbåge när han fick sällskap med Olle Hedberg på tåget hem till.
- Då undrade jag om jag kunde få komma ner som journalist och skriva lite. Han sa: Jag har som princip att aldrig släppa in journalister, men om jag ändrar mig ska jag höra av mig. Fast det gjorde han aldrig…
Olle Hedberg skrattade
Olle Hedberg, författare och ledamot i Svenska akademien, bodde i många år i Verveln utanför Kisa. Han var känd för att inte släppa någon inpå livet. Det man behöver veta om mig finns i mina böcker menade han. Skygg, otillgänglig, alltid allvarlig, så var synen på Hedberg. Men Stig Berg fick se en helt annan sida när han besökte honom 1957. Och han fick den unika bilden: Olle Hedberg som skrattar.
Stig Berg
Foto:
Stig Bergs foto av Olle Hedberg från 1957 är en raritet; Hedberg skrattar!
Fakta
Fakta/Olle Hedberg
Född i Norrköping 1899, död 1974. Fadern civilingenjör. Studier vid Stockholms högskola 1920-22, därpå utlandsresor speciellt till Frankrike. Debut 1930 med "Rymmare och fasttagare". De nios pris 1941. Invald i Svenska akademien 1957.
Böcker (ett urval): Iris och löjtnantshjärta, 1934, Karsten Kirsewetter (tre romaner), 1937-39, Ut med blondinerna (anti-nazistisk satir), 1939, Bekänna färg, 1947, Blenda Heurman (fyra romaner), 1948-51, Dockan dansar - klockan slår, 1955, Vendela Bedford (tre romaner), 1956-58, Tänk att ha hela livet framför sig, 1974.
Så jobbar vi med nyheter