1957 blev det stort hallå när författaren Olle Hedberg valdes in i Svenska akademien. Den skygge Hedberg ville först inte släppa in några journalister till sin stuga i Verveln. Han pratade med Elmar Rydh om han visste någon som kunde ta några foton att skicka till tidningarna.
Rydh arbetade vid järnvägen i Verveln och brukade hjälpa Hedberg med det ena och det andra. Han var dessutom aktiv i fotoklubben i Kisa. Han rekommenderade Stig Berg för uppdraget. Berg, som vid den tiden jobbade på tryckeriet i Kisa, blev inte lite förvånad när han blev uppringd av den kände författaren.

"Han gapskrattade"Stig Berg tog tåget till Verveln. Där mötte Elmar Rydh för att skjutsa honom med dressin över järnvägsbron till Hedbergs stuga Tveggesjö.
- När vi var mitt på bron så kom rälsbussen. De tutade på oss och skrattade, minns Berg.
Visst var han orolig inför mötet med den påstått tväre författaren. Men det hade han inte behövt vara.
- Jag var där en hel dag och det var hur trevligt som helst. Hans fru Ruth var ju en väldigt glad person som livade upp med historier, och han gapskrattade.

Landade på sjön
Olle Hedberg var känd för att aldrig skratta offentligt. Men där i trädgården, där paret spatserade arm i arm, fick Stig Berg bilden på den skrattande Hedberg. Det blev förresten en hel serie bilder. Originalen köptes senare upp av Norstedts förlag där Hedberg gav ut sina böcker.
Det ska kanske nämnas att Olle Hedberg senare var tvungen att rucka på sin princip att inte släppa in journalister. Stinsen i Verveln hade med stor auktoritet hindrat hopen av journalister att ta sig över järnvägsbron till Tveggesjö. Men när legendariska Bang (Barbro Alving) landade med Dagens Nyheters reportageplan på sjön rakt utanför huset var till och med Olle Hedberg tvungen att ge sig.
Några år senare hade Stig Berg lämnat jobbet på tryckeriet och blivit lokalredaktör på Kinda-Posten. Han hade varit uppe i Stockholm för att kurera sin tennis-armbåge när han fick sällskap med Olle Hedberg på tåget hem till.
- Då undrade jag om jag kunde få komma ner som journalist och skriva lite. Han sa: Jag har som princip att aldrig släppa in journalister, men om jag ändrar mig ska jag höra av mig. Fast det gjorde han aldrig…