Där jag bor nu har jag fönster mot väster, och vid en snabb blick ser jag några villor och en gata som kallas Nygatan. För länge sedan gick det en annan led där. Den förste som talade om detta var Curt Wachenfeldt. Här hade alltså en väg dragit fram, och min första tanke om detta blir då, att gamla Häradsvägen här anlöpt Kisa. Jag har tidigare skrivit om den, att den kom från trakterna kring Ulrika, och passerade gårdarna i Yxefall, vidare genom skogen, där det finns en offersten, fram mot den öppna marken mellan gårdarna i Klevsfall, fram till höjden och vidare ner mot de båda torpen under Harg, Stora och Lilla Rävbacken, vidare till Gata, där min mor föddes 1891. Därifrån gick vägen över åkermarken och till övre delen av Egna Hem. Det var alltså här som Häradsvägen kom till Kisa vid Stenvävsvägen, Grönedegatan. Där fick de, som hade kyrkoärende, vika av ner mot kyrkan, genom allén upp mot Sockenstugan, som var den enda vägen till kyrkan på den tiden. Vägen förbi gick sedan vidare genom Hargbo-Oxhagen genom allén fram till Herrgården Harg, där den slutade. Jag tycker mig kunna se de här människorna på Häradsvägen komma gående med en häst eller ridande. På en färd till Kisa omkom ett barn, som skulle döpas, och på grund av den händelsen kom Ulrika socken till genom att de kringliggande socknarna fick avstå viss mark till den nya. Detta var under Ulrika Eleonora den Yngres tid, och socknen fick därför heta Ulrika. Detta om gamla tider.
Under min barndom och ungdomstid såg området ut på ett annorlunda sätt. Då var där en gångstig genom hagen från Egna hem till Ljungrens affär. Stigen var delad av en gärdsgård, som för de vandrandes del var påsatt trappsteg av bräder. Det fanns visserligen en affär på Egna hem, vid gamla prästgården i en röd liten stuga, som innehades av Helmer Ericsson. Jag känner till detta, då jag som springpojke hos Carlströms levererade jäst dit. Det fanns för övrigt en annan jästleverantör i Kisa, nämligen Jäst-Svente, som hade sitt grossistnederlag i källaren till fastigheten vid korsningen Kungsgatan-Wallingatan. När sedan Richt byggde flyttade den rörelsen dit.
Men åter till den omtalade vägen, som vi väl kände till, därför att där fanns ett körsbärsträd, som vi kunde palla på utan att bli bortkörda. Vid uppgången till Oxelkulla, barndaghemmet, fanns på den tiden en mjölkfålla, där Svensson på Charlottenborg mjölkade sina kor. Därifrån fanns en stig förbi Överäng till klockarstallet, där dragkärran med mjölken drogs ner till gården. Den här mjölkfålleängen, som nu kallas Tornhagen var då tidigare tudelad av en gärdsgård, och i andra ändan fanns också en mjölkfålla vid Netzholm, där nu Tornhagsvägen går, och där fanns, vad jag känner till, Kisas första sopgrop, där vi letade efter föremål, som kunde användas i en lekstuga, som anlagts i fria naturen.
När jag nu åter sveper med blicken upp mot Nygatan stannar den vid vår fina tomt, som nu ligger för fäfot sedan vi gamla måste upphöra med vår fina blomstergård och samarbetet tillsammans med vaktmästare och hyresgäster, i en tid då vi höll tomten blomstrande och fin. Detta ett minne blott som sitter där, samtidigt med tanke på alla de människor från gamla tider till nuet som färdats där.