Det är en lugn förmiddag på brandstationen i Kinda, när vi kommer dit för ett avtalat möte med räddningschef Thomas Blixt. De senaste två knappa månaderna har dock varit allt annat än lugna – sedan den första juli i år har räddningstjänsten i Kinda ryckt ut på 13 skogsbränder. Då är bränder i närliggande kommuner (Ydre, Linköping och Boxholm) inräknade, där Kindas räddningstjänst har assisterat i släckningsarbetet.
– Det har varit många bränder i sommar, men historiskt sett så har Kinda mycket skogsbränder. Jag har varit här i 21 år nu och blir det en torr sommar med åskväder så kan man redan i förväg säga att vi kommer att få många bränder i skog och mark, säger Thomas Blixt.
Ofta beror somrarnas skogsbränder på blixtnedslag, men det händer också att det rör sig om kontrollerade eldar som inte släcks ordentligt.
Thomas reser sig upp, hämtar en karta. Den föreställer Kinda kommun, full av röda flaggor. Varje flagga symboliserar enskilda skogsbränder under sommaren 2018.
– Egentligen har vi haft en lika torr sommar i år, men vi kommer nog inte riktigt upp i samma mängd larm. 2018 hade vi runt 30 skogsbränder. Skillnaden är att då var det många och små, i år har alla utom två varit större.
Årets insatser överlag har dock varit fler i år, hittills, än vid samma tidpunkt förra året.
– Vi har också haft ett par bränder i år som har hållit i sig i över ett dygn. 2018 vill jag minnas att det bara var en brand som pågick så länge.
Dock kan även små bränder ta tid att få kontroll på, belyser Thomas.
– Vi var ute på en brand som var på ungefär 10-15 kvadratmeter, men det var så varmt i marken att det ändå tog tid att släcka. Vi var tvungna att få ner vattenstrålen i vegetationen så att inte rötterna skulle glöda vidare sedan.
Vad ser ni för utmaningar när det brinner i skog och mark?
– I Kinda är utmaningen att det alltid brinner i våra höga berg. Vi har en terräng med höga toppar och djupa dalar. Fördelen är att det finns mycket vatten att hämta i närheten, men det tar tid att komma fram med slangsystemet.
Mörkret som infaller allt tidigare under sensommaren är också en utmaning.
– Nu är vi inne i augusti och det blir mörkt ganska tidigt. Vi har jättesvårt att arbeta vidare i en skogsbrand när vi inte ser var vi går. Vid ett par insatser har vi sagt att vi bara får stå vid ytterkanterna för att det finns risk att vi bryter fötter och ben när vi inte ser. Det är en riskbild och då är det fördelaktigt att få en brand i juni, där det bara är mörkt någon timme. Nu är det mörkt länge.
Känner du någonsin en frustration vid utryckningar som hade kunnat förhindras genom noggrannare släckning av till exempel lägereldar?
– Nej, jag tänker inte på det då. Det som jag tänker på, som känns viktigast, är om det finns risk för spridning till närliggande bostäder eller annan viktig del. Det är den oron jag har. Sedan är det högst tråkigt om det är så att det är någon som ligger bakom det, men vi är ju till för att ingripa snabbt så just då tänker jag absolut inte på det.
Thomas funderar, fortsätter:
– Sedan finns det händelser som vi måste ta hand om efteråt, för att beskriva vad som var startorsak. Då bearbetar man ju den känslan. Har det då gått illa, som att en sommarstuga brinner upp till exempel, så blir det ju inte roligt. Men tack och lov så händer det inte så ofta här när det brinner i just skog och mark.