Och då är detta ändå ett av de vänligare klagomålen gentemot Hans Måhagen och hans uttalande i samband med caféaffären. Han uttrycker dessutom stor besvikelse på det ordval som kommunalrådet använder i kommentarer kring Kindagård Matsal och Café.
Kommersiellt
Som bekant är hyresavtalet med hyresvärden Stiftelsen Kindahus under avvecklande, och alla försök att försöka få en extern entreprenör att fortsätta driften av matsals- och caférörelsen har hittills misslyckats.
Allt talar för att omsättningen i förhållande till hyres- och personalkostnader inte lockar någon part som driver det hela som ett helt kommersiellt projekt.
Det är just detta, den senaste i den långa raden klagande, tar sikte på. Personen skriver i sitt brev att han har full förståelse för att kommunen måste vara restriktiv i alla ekonomiska frågor.
-Särskilt när man klubbat igenom en investeringsbudget som är i överkant till vad en liten kommun som Kinda klarar av på en mandatperiod.
-Men det gäller ju främst stora investeringar. När det handlar om småsaker som nästan inte kostar någonting men ger ett stort PR-värde för kommunen och för det socialdemokratiska partiet, är det annorlunda.
-Då är det väl ingenting att slåss för principer och nollutgifter.
Nytt ställningstagande
Brevskrivaren fortsätter;
-Då är det väl bara att kasta om lite i budgeten, ta bort något som man både kan ha och mista eller för den här gången ta lite småsmulor från kommunstyrelsens reservmedel för att vinna folks och inte minst väljarnas förtroende.
Han menar även att det är hög tid att ge LSS-ungdomarna en chans att visa att de klarar av det. det kan vara skillnaden mellan valvinst och valförlust, om inte annat.
Han fortsätter med att konstatera att det enligt hans mening inte bör vara svårt att övertyga majoritetskollegorna i kommunstyret, moderater och kristdemokrater, om att anamma.
-Särskilt KD brukar ju värna gamla och utsatta. Och M:s socialkonservativa ådra borda väl också kunna vara med, särskilt ett valår.
Avslutningen sedan;
-Så ta ett nytt snack med gänget idag (läs Hoflund och Käcker Johansson, red anm) och kom tillbaka i morgon med ett nytt ställningstagande i den här futtiga men oerhört viktiga symbolfrågan.
Alf Wesik