För nästan exakt två år sedan stod den nya, fräscha och påkostade Värgårdsskolan klar. Slutnotan för om- och tillbyggnationen landade på cirka 145 miljoner kronor, en välbehövlig satsning på de tidigare nedgångna lokalerna. Både lärare och elever fick sig ett jättelyft, arbetsmiljön blev bättre och förutsättningarna till ett välfungerande lärande blev större. Trots att kommunen öppnade den stora spargrisen fanns det fortfarande ett hörn av verksamheten som lämnades utanför, nämligen slöjdsalarna.
”Lyssnade inte”
Sedan 1960-talet har träslöjdsalen gjort en föga utveckling och nu är situationen ohållbar.
– Tidigare har det funnits slöjdsal på Bäckskolan, Stjärneboskolan och här på Värgårdsskolan. Om du vill flytta eleverna hit är det egentligen tre slöjdsalar som plötsligt ska få plats i en enda lokal, och det går inte, det går inte att ha en sal till nio årskurs, säger träslöjdläraren Andreas Sebring och fortsätter:
– Jag vet att våra rektorer påtalade att det aldrig skulle gå, men av någon anledning lyssnade inte politikerna.
Utrymmesbrist
Redan från den dag då mellanstadiet flyttade till Värgårdsskolan har det funnits problem vad gäller utrymmet, både för trä- och textilslöjden. Det sistnämnda skolämnet har sin bas i den nyrenoverade delen av skolan, men salen räcker helt enkelt inte till. Flera olika kompromisslösningar har anammats under de senaste åren, men nu är läget så här:
En del av textilslöjden har förpassats till en sal för naturorienterade ämnen, dessa ämnen har i sin tur flyttat in i tekniksalen, och flera årskurser har sin träslöjd på Stjärneboskolan. Nästa år är eleverna så många så att ytterligare ett hemklassrum behövs, då kan det bli ännu större problem menar Sebring.
– Sedan jag började här för fem år sedan har vi arbetat fram två förslag på hur de nya salarna kan se ut, det senaste var klart i julas. Där bygger vi en helt ny tekniksal, gör om den gamla till en träslöjdsal och renoverar den befintliga träslöjdsalen, det skulle lösa problemen, säger Andreas Sebring och fortsätter:
– Vi tog hjälp av en arkitektfirma och hade ett solitt förslag som hade gått igenom helt och hållet, detta lämnade vi in till kommunen, något som vi snackat om länge. Problemet var att när nämnden skulle ta beslut om detta i våras säger de så här: ”Det här visste vi inget om, underlaget är inte tillräckligt, vi tar inte beslut om detta nu”. Jag tror det har varit en miss i kommunikationen.
Musten ur
När träslöjdläraren började på skolan för fem år sedan blev han lovad att den, ur flera olika perspektiv, undermåliga salen snart skulle renoveras. Efter det politiska beslutet i våras gick musten ur, och nu kräver han att klubban slås i bordet.
I dagsläget kan han med nöd och näppe bedriva slöjdverksamhet, men det fungerar inte i längden, han har ingen tid över att förbereda lektionerna, och vissa dagar får han till och med hoppa över lunchen.
– Jag förstår att det kan bli problem, man kan inte fatta ett beslut om man inte har vetskap om underlagen, jag står inte och klandrar någon. Det kan vara olika skäl till varför det blev som det blev och jag bryr mig inte om varför, säger Sebring och fortsätter:
– Tanken var att man skulle börja bygga under maj månad i år, men så blev det ju inte. men jag kan se och acceptera att det blir en förskjutning på ett år, det vill säga att man påbörjar bygget nästa vår. Säger man däremot att man inte har någon plan och inte vet när detta ska ske, då byter jag faktiskt jobb, för jag klarar inte av att fortsätta arbeta i den här miljön.
... och Kisaläraren är långt ifrån ensam med att känna så. Hans tidigare kollega slutade, och inför årets skolstart tvingades skolan att rekrytera en obehörig träslöjdlärare.
– Vi hade en behörig lärare här som kom och tittade på skolan. Hon gick igenom salen och sa att hon inte ville jobba med de här förutsättningarna. Just nu är det väldigt svårt att bedriva en undervisning som gör att eleverna når målen, så får det inte vara, säger Andreas Sebring.
Kompromisser
Maskiner saknar säkerhetsanordningar, salen har för få förvaringsytor, nöddusch är ett krav som inte uppfylls och ljudnivån är stundtals alldeles för hög. Det är bara några saker som gör situationen ohållbar och nu är Kisaläraren trött på kompromisslösningar.
– Just nu finns det inte utrymme att göra någonting halvbra, säger Andreas Sebring.
Ny upphandling
Enligt barn- och utbildningsnämndens ordförande Björn Hoflund (M) är den politiska inriktningen fortfarande den samma, att projektet ska genomföras, men det enda som krävs är en ny upphandling. Den föregående blev misslyckad, endast ett företag la bud vilket i sin tur ledde till för höga summor.
– Det är inte lätt att ge någon tidpunkt på när byggnationen kan vara igång, men arbetet med en ny upphandling pågår. Jag tycker att det borde finnas förutsättningar att genomföra byggnationen under nästa sommar, det är ett rimligt sätt att hantera det här på, säger Björn Hoflund.