Det var Stångådalsbanan som stod i fokus. Järnvägen är sliten och är i stort behov av en upprustning. Infrastrukturkansliet, som har sitt säte i Hultsfred, har under flera års tid kämpat för en investering, men ännu inte lyckats. Kanslichefen Michael Leijonhud befann sig i Kisa den 23 maj, så även riksdagsledamoten och ersättaren i Trafikutskottet Magnus Oscarsson.
Tillsammans diskuterade de frågan under ett långt möte med mängder av frågor och funderingar. Precis innan de skiljdes åt gav Oscarsson ett löfte.
Höll sitt löfte
– Jag ska ställa en skriftlig fråga till statsrådet Anna Johansson (S), sa riksdagsledamoten.
... och han höll vad han lovande. Med betydelsefull bakgrundsfakta blev den slutgiltiga frågeställningen i skrivelsen så här: ”På vilket sätt arbetar statsrådet och regeringen för en fungerande Stångådalsbana?”. Förövrigt gav han relativt skarp kritik till hanterandet av järnvägen.
”Kom aldrig fram”
– Vart fjärde år hörs vackra ord från alla politiker om hur viktig landsbygden är och om att hela Sverige ska leva. För att åstadkomma det krävs en fungerande infrastruktur över hela landet, skriver Oscarsson och fortsätter:
– Stångådalsbanan är i stort behov av upprustning. Regeringen skulle i vintras betala ut 800 miljoner kronor i landsbygdspengar till regional infrastruktur. Av dessa skulle 304.7 miljoner gå till Stångådalsbanan. De kom aldrig fram.
I sitt svar förklarar statsrådet regeringens övergripande mål för transportpolitiken. Hon skriver att de vill säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. För att nå detta satsades 620 miljoner kronor till järnvägsunderhåll under 2015 och ska fortsätta med 1 240 miljoner kronor varje år mellan 2016 och 2018. Vad gäller Stångådalsbanan hänvisade statsrådet till de två åtgärdsvalsstudier som just nu genomförs.