Katarina, Johan och Martin Wolf möter upp invid ett gyllengult solrosfält ute i Hägerstad. Här kan den som önskar plocka solrosor och swisha för buketten till förmån för människorna som är på flykt ifrån Ukraina.
– Det här är ett väldigt lite gärde, knappt 50 gånger 50 meter, som inte passar sig för så mycket annat. Redan förra hösten, innan kriget, började vi planera för att så solrosor här. Då tänkte vi samla in pengar till Barncancerfonden. Nu blev det extra naturligt med solrosor eftersom det är Ukrainas nationalblomma, berättar Johan.
Vad har ni fått för reaktioner på er solrosodling?
– Vi har fått många positiva reaktioner. Hittills har vi samlat ihop nästan 8 000 kronor och då har vi bara haft öppet i ungefär två veckor, svarar Katarina.
Invid solrosfältet finns en tavla med information om odlingen och rekommenderade priser för blommorna. I en text beskriver syskonen Wolf att solrosodlingen är en av insatserna som de gör för att belysa och gynna den biologiska mångfalden.
– Vi har ungefär 150 hektar naturbetesmarker här i Kinda som vi själva har djur på. De markerna brukar jämföras med en regnskog i artrikedom så de är ju mer artrika än vad den här lilla plätten är, så det här blir mer en symbol för vad vi som lantbrukare gör för den biologiska mångfalden, berättar Katarina.
Nu vill syskonen, genom solrosodlingen, uppmana till att alltid handla svenskproducerade livsmedel i affären.
– Det är jätteviktigt för miljön och klimatet. Det svenska lantbruket är en klimatsmart verksamhet. Vi håller landskapet öppet och odlar gräs som binder kol. Då är det viktigt att handla svenskt och gynna dem svenska lantbrukare som håller på med det, i stället för att köpa billigare kött från andra länder, säger Katarina.
Att intäkterna från solrosodlingen uteslutande går till Ukraina kändes naturligt, belyser hon.
– Det här är en väldigt liten kostnad för oss. Som läget är i världen nu så kändes det naturligt. Då kan man också vara ganska skamlös med hur mycket man tar betalt.
Johan nickar, tillägger:
– Det får bli vårt bidrag till flyktingarna. Det vore svårt att få det lönsamt om man skulle sälja blommorna. Det här handlar mer om att ge.
Katarina fastslår:
– Vi hoppas köra nästa år igen. Det här är ju en tid när inte så mycket annat blommar och så känns det fint att kunna hjälpa till.