Tidersrums kyrkliga syförening firar 60 år

En mycket vacker höstdag begav jag mig till Tidersrum för att besöka kyrkans syförening som i år firar 60 år.
Första protokollet skrevs den 31:e maj 1956 och en av de nuvarande medlemmarna fanns med från början.
Det var 83-åriga Karin Andersson som minns tillbaka.

Deltagare från gårdagens träff. Foto: Margaretha Roth

Deltagare från gårdagens träff. Foto: Margaretha Roth

Foto:

Kinda2016-10-07 15:00

Syföreningens medlemmar träffas varannan onsdag och har gjort så i 60 år och målet med träffarna är bland annat att handarbeta och tillverka saker som sedan säljs på den årliga auktionen. 

Föreningsauktion

Fredagen innan första advent har kyrkans syföreningsauktion gått av stapeln i alla år och där säljs handarbeten av alla de slag, mycket hembakat bröd, ostar och ostkaka. Dessutom har man lotterier och hela behållningen av allt som säljs på auktionen skänks till kyrkan och hjälporganisationer.

Karin Andersson som varit med från början ser tillbaka på verksamheten och berättar:

– Då var vi ett 30-tal som träffades, man gick man ur huse för att delta vid mötena och då som nu så är det ett tillfälle att träffas och prata. Man ser fram emot varje tillfälle och har gjort så i alla år.

Mycket att prata om

Föreningens ordförande Gun-Britt Johansson är uppvuxen i Tidersrum, hon flyttade till Kisa och var borta från syföreningen i 46 år men kom tillbaka för sex år sedan och konstaterar att verksamheten var densamma nu som då.

– Skillnaden är den att vi är inte så många nu, tio till femton stycken brukar vi vara. Vi pratar mer på mötena nu och handarbetar mera hemma istället för vi har så mycket att prata om, skrattar hon och Karin nickar instämmande.

Sedan cirka 15 år tillbaka har männen varit med och hjälpt till. 

Det har inte blivit så mycket handarbeten för deras del men det finns mycket annat de kan hjälpa till med.

Sammankomsten fortsatte efter lite mat med filmförevisning. Helena Hahne visade två filmer från 1970-talet, där många av dagens deltagare kände igen sig själva, släktingar och grannar. 

Finns i hjärtat

Helena berättar om hur många känner igen sig sedan de själva var barn, de var med sina mammor på mötena, sprang omkring och jagade killar och busade på auktionerna som små.

– Det finns i hjärtat, säger Helena Hahne.

Träffen avslutas med kaffe och tårta dagen till ära.

Jag beger mig ut i det fina vädret och tänker på vägen hem till Kisa att det är ju härligt att man kan träffas så här på landsbygden, handarbeta, fika, prata och skratta.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om