Han är född i Stockholm, Ture Göransson, men har efterhand flyttat sig söderut i landet och i yrkeslivet. Efter studierna gick han först till kommunal tjänst i Nyköpings kommun, innan han fortsatte till statliga Vägverket i Linköping, innan det var dags att flytta till Kinda kommun i början av 1990.

-Jag tillträdde en tjänst som byggnadsinspektör under ledning av stadsarkitekt Bo Lindén.

Han kan se tillbaka på en mycket intressant yrkestid i Kisa. Han har under hela tiden haft en framträdande roll i den fysiska planeringen av framtiden och utvecklingen av Kinda, och det har stundtals blåst en del på toppen.

-Ja, det är ju ständigt en balansgång, mellan dels olika förvaltningar och förvaltningschefer, men framför allt regelbundna skiften av politiker och nämnder.

Men det har ändå varit en bra tid. Han ser organisationen i kommunen som stärkt och han ser en klarare koppling mellan att ta beslut som är bra för dagen, och ändå väl förberedda inför framtiden.

I samband med det senaste sammanträdet med Kinda kommunfullmäktige framträdde Ture Göransson inför politikerna för sista gången. Vemodigt?

-Nej, det var väl inte den känsla jag hade då, säger han, snarare ville jag återigen berätta om var vi står planmässigt i Kinda idag, och framför allt försöka få dem att ta ställning i viktiga frågor inför framtiden.

-Vi sitter alla i samma båt, och vi måste få klara besked om riktningen, om vi gemensamt ska kunna ta oss dit på bästa sätt.

Fler tomter

Vi hade i denna tidning för en tid sedan en artikel där mäklarna i Kinda berättade om att marknaden genomgått ett trendskifte. Tidigare var det Rimforsa som glödde när det gällde intresse för bostäder men på senare tid har även Kisa och för alla del även de andra orterna, blivit allt hetare.

-Jag håller med i den analysen, säger Ture Göransson. Efter det att vi haft en lång tid med sjunkande befolkningssiffror, så har det vänt och i och med att priserna stigit i Rimforsa, så har det blivit allt fler som överväger Kisa som alternativ.

Mäklarna hade dock klara önskemål, de vill ha fler objekt att förmedla, i första hand hyreslägenheter, eftersom nya lägenheter automatiskt även får en påverkan på villamarknaden, men även fler rena villatomter.

-När det gäller Rimforsa så är det ganska bra beställt med den saken, tack vare samarbeten mellan kommunen och privata exploatörer. Det finns ett 100-tal tomter tillgängliga. Samma sak i Horn, där det finns 8-10 tomter.

-Men i Kisa är det värre. Det planeras för fem parhus och därmed tio bostäder på Linnékullen, och det finns strötomter på olika platser, exempelvis vid Karleby utmed norra utfarten, men det skulle behövas fler.

Förbifarten

Ture Göransson tycker inte det är någon bra idé att kommunen i detta läge skapa "villaöar". Med detta menar han nya villakvarter i icke anslutning till nuvarande kommunala VA-, eller gatunät.

-Det tycker jag istället att privata intressenter ska göra, och vi stimulerar göra och hjälper till, men då tycker jag det är bättre att kommunen skapar nya villaområden i direkt anslutning till nuvarande. Det kan vara en förlängning ut mot Harg, vid Brostorpsområdet, det kan vara ett nytt kvarter vid Bäck eller ett nytt område väster om Egna hem.

Nya "villaöar" skulle kunna tillskapas vid Millingetorp mot Kisasjön, öster om Hargsjön och vid Froghult. Framför allt i privat regi.

När det gäller alla former av planarbeten så störs arbetet och planeringen av att det inte finns några klara beslut eller direktiv när det gäller förbifart.

-Jag tycker personligen att det senaste alternativet, med en förbifart öster om Knoppetorpasjön och Kisasjön, med en anslutningsrondell vid Folkets parkinfarten, samt tillhörande ny anslutning till länsväg 134 via Bjärkeryd, Tolvmannadalen, Sofidel och med anslutning till Västra vägens nuvarande utfart, är mycket tilltalande.

Bisysslor

Han berättar att det personligen tycker det skulle bli bra för handeln i Kisa, där bilister kanske skulle lockas köra in i samhället, medan tung trafik tar förbifarten, det skulle vara bra med en ny anslutning till sågen österifrån, med ny anslutning till indutriområdet vid Ödäng österifrån, och bra för industrierna i Tolvmannadalen.

-Om inte annat skulle vi behöva ett entydigt beslut, så att vi enklare kan planera, med vetskapen om hur förbifarten ska bli. Men jag har små förhoppningar, det första förslaget kom 1960, tror jag, och det skulle vara klart 1962. Dessutom ryktas det om en begravd grävmaskin i Gummatorpasjön.

Det nya förslaget innebär skulle istället innebär en uträtning av vägsträckan genom sprängning i dubbelkrökarna vid sjön.

Men alla dessa frågeställningar skjuter Ture Göransson över till sina kamrater som fortsätter arbetet. Han kommer själv att ägna mer tid på hemmaplan i bostaden utanför Rimforsa bland med maka, barn och barnbarn. Och med all bisysslor.

-Haha, ja jag är bitillsyningsman, vilket innebär att jag bland annat hjälper till när bisamhällen ska flyttas, för att förhindra spridning av sjukdomar, och liknande.

-Men närmast efter pensioneringen reser jag till Kimililli i Kenya för ett par veckor på barnhemmet, Gustafs Childrens home.

Känns det vemodigt?

-Det är klart att det börjar kännas att det närmar sig slutet på yrkeskarriären. Och jag kommer att sakna arbetskamraterna mycket, det har alltid varit en mycket fin stämning. Men vi kommer säkert att träffas ändå, säger han.

Några projekt som du sörjer att de inte hann bli färdiga?

-Ja, stationsområdet, suckar han. Det är en framgångsfaktorn för Kinda. Jag tror dock på en lösning inom kort.

-Magasinet är fint, men tar för stor plats och på fel plats, det skulle kunna flyttas några meter bort till lokstallet, så får vi ett fantastiskt bra område att snygga till, till nytta för kulturmiljön, för handeln och för infrastrukturen.

-Men det måste finnas plats en liten järnvägspark också, tillägger han medan intervjun avslutas.