Ett 20-tal letade sig fram på grusvägarna i Slätmon under söndagen med ledning av dagens guider Pär Kronström, Pär Johansson och Bruno Germundsson.

Sällskapets första anhalt blev vid ett nybildat naturreservat och platsen Bergdalen, en riktigt fin kvarvarande lämning från andra hälften av 1800 talet.

– Denna plats bedöms som den mest fascinerande torplämning som vi har i Västra Kinda, ändå så finns det 1000 stycken utmärkta i vårt område informerar Göran Djurstedt till de samlade.

Svartkonst

–1861 till 1878 bodde här Anders Fredrik Carlsson med familj. Anders är född i Hitthem men lade ner ett stort arbete kring denna avlägsna backstuga. Det finns gott om stenmurar och rösen kring platsen som visar på mannens idoga arbete. Anders hade även ett stort intresse för naturläkemedel och mediciner, kanske var det så att avståndet till apotek och annan hjälp spädde på dessa funderingar. Familjen emigrerade senare till Amerika där han var smed tillika bygdens tandläkare och så kallad ”klok gubbe”. Han skrev även en bok om svartkonst. säger Pär Kronström

– Vi har tack vare en ättling till Carlsson kunnat få ta del av några av de olika medicinska recept Anders skrev ner i sin variant av läkarbok, men i en reducerad omfattning, berättar Kronström fortsättningsvis.

Tjärdal

Vidare så åker vi längre in på grusvägarna och gör ett stopp vid en tjärdal från 1700 talet.

–Tjära var en betydelse produkt och Sveriges tredje största exportvara under 1600-1700 talet. Omkring 1750 så skedde 20 procent av exporten via hamnstäderna Västervik och Kalmar. Mycket av den tjäran kommer nog från våra bygder säger Pär Johansson som nu tagit över som guide. Tjäran användes mest som träskydd till fartygen samt tågvirke, fast förekommer ofta i dagens samhälle inom medicin, skönhetsvård, bakteriedödande medel och hudvårdspreparat med mera. Kulmen av tillverkningen med tjära nåddes omkring 1850 för att sedan avta mot sekelskiftet då annat byggmaterial infördes.

Fornminneslagen

Tjärdalar är i dag klassade som fornminnen och skyddas därmed av fornminneslagen. De byggdes vid vindskyddade sluttningar där marken förstärktes med hjälp av stenar eller träbyggnationer. En tjärdal som ofta var tio meter i diameter täcktes i botten med näver eller granbark. Sedan höggs det små tyrestickor som packades i en kupolliknande kulle vilket i sin tur täcktes med torv och jord. Man tände eld runt kupolens nederkanter via så kallade draghål. Sedan fick man se till att det enbart pyrde och inte började brinna. Det tog ungefär sex till sju timmar innan det började rinna ut färdig tjära, sedan kunde det fortgå under fyra-fem dagar innan allt var färdigt. Endast fyra-fem procent av veden blev tjära medan 15 procent blev kol. Resterande gick helt upp i rök. För att få en tunna vilket är 125 liter färdig tjära behövdes två till tre kubikmeter ved som oftast bestod av stubbar och dylikt tillgängligt material, berättar Pär Johansson vidare med ett glödande engagemang.

Det var en intressant stund för vår reporter som kommer att ha ett bredare perspektiv nästa gång han vistas i skog och mark.